FN: Kalifatets rester akut hot mot Europa

(Baserat på SVT 190825)
Trots Kalifatets militära nederlag i Syrien och Irak utgör terrororganisationen fortfarande ett hot, enligt en FN-rapport. Rapporten har samlat information från medlemsstaternas underrättelsetjänster. Enligt rapporten försöker ISIS-ledare nu skapa förutsättningar för flera attentat i Europa.

Terrorgruppen ISIS har under det senaste året förlorat allt sitt territorium och det har blivit allt svårare för dem att verka i såväl Syrien som Irak. Men det betyder inte att hotet mot omvärlden är över. Risken är att fokus återigen riktas mot Europa. Enligt rapporten kan ISIS redan ha särskilda mål i åtanke samt påbörjat utplaceringen av sprängämnen inför attacker.

Enligt rapporten uppskattas cirka 30 000 av de 40 000 utländska medborgare som ursprungligen anslöt sig till ISIS fortfarande vara vid liv. En del är fångar i kurdiska läger och står inför rätta i Irak, men många anses fortfarande vara på fri fot. En del av dessa förväntas ansluta sig till terrorgruppen al-Qaida, andra förväntas bilda nya terrororganisationer.

Terrorattacker kan komma före årets slut

Rapporten varnar mer specifikt för att en våg av internationella terrorattacker kan komma från ISIS före årets slut. Syftet med dessa attacker ska bland annat vara att ”förvärra befintliga meningsskiljaktigheter och oro” i europeiska länder.

Belgien är det land i Europa med flest ISIS-resenärer per capita i Europa, cirka 420 personer. Enligt OCAD, Belgiens Federala kriscenter, som har som uppgift att övervaka terrorhot, har ungefär en tredjedel av de belgiska medborgare som åkt till Syrien dött, en tredjedel har återvänt till Belgien och resten är kvar i Syrien eller Irak.

– Vi blev inte förvånade över FN:s rapport, vi var helt medvetna om den här situationen, säger Paul Van Tigchelt som är chef för OCAD. Risken är att de utländska krigarna i Syrien kan användas för eventuella attacker i Europa, säger han.

Fortsätter att rekrytera
Ett annat problem är att rekryteringen till ISIS och al-Qaida fortsätter. I många av de provisoriska fängelser och läger där IS-anhängare befinner sig i Syrien och Irak har deras arbete med att radikalisera personer kunnat fortgå relativt ostört. Samtidigt har diskriminering mot sunnimuslimer ökat i vissa områden vilket också kan leda till rekryteringsmöjligheter för organisationer som ISIS.

– I Europa kommer hotet framför allt från ISIS-krigare som nu återvänder till sina hemländer eller ”ensamvargar” som radikaliserats eller inspirerats av ISIS online, säger Paul Van Tigchelt till SVT.

Ibn Rushd mister statsbidrag ?

Ledarsidorna.se berättar att det islamistiska 
"studieförbundet" Ibn Rushd förmodligen snart

mister sitt stora statsbidrag på 26 miljoner. 

Därmed stoppas Muslimska Brödraskapets 

största penningmaskin i Sverige, som bl a
finansierar Brödraskapets imamutbildning.

Äntligen....

::::

I nästa vecka presenteras studien av studieförbundet Ibn Rushd för Folkbildningsrådets styrelse som skall avgöra om studieförbundet uppfyller regelverken för folkbildningsanslag och demokrativillkor. Ledarsidorna.se granskning av det Muslimska Brödraskapet i Sverige leder till slutsatsen att Ibn Rushd inte är ett folkbildningsförbund i egentlig mening utan istället skall anses vara ett trossamfund. En omklassificering av studieförbundet från studieförbund till trossamfund skulle innebära att studieförbundet förlorar upp till 90 procent av statsbidragen.

Den fjärde september presenterar professor Erik Amnå sin studie om studieförbundet Ibn Rushd fär Folkbildningsrådets styrelse. Studieförbundet Ibn Rushds verksamhet har blivit ifrågasatt utifrån en demokratisk värdegrund. Folkbildningsrådet gav därför hösten 2018 Erik Amnå i uppdrag att utreda Ibn Rushds verksamhet i förhållande till villkoren för statsbidraget och det så kallade demokrativillkoret.
Erik Amnå är professor emeritus i statskunskap vid Örebro universitet. Han har bland annat varit huvudsekreterare i den statliga Demokratiutredningen 1997–2000 och utrett förutsättningarna för en statligt organiserad Imamutbildning i Sverige. Han har också varit förbundsordförande i Studieförbundet Bilda.

Ledarsidorna har under sommaren samtidigt presenterat en granskande artikelserie om det Muslimska Brödraskapets etablering i Sverige. I artikelserien framgår det tydligt att Brödraskapet har etablerat sig i Sverige i flera samhällsfunktioner och att studieförbundet Ibn Rushd är en av de nätverksorganisationer de verkar igenom.
Vid granskningen av främst studieförbundets egen dokumentation framstår tydligt att Ibn Rushd i själva verket är mer att beteckna som ett trossamfund. Det religiösa inslaget är påtagligt i samtlig dokumentation och arbetet med en integration av arabisktalande i den svenska demokratin är inte huvudfokus.

Inom kulturområdet nämns i Ibn Rushd egen verksamhetsplan att undervisning i arabiska är prioriterat i direkt syfte att förstå Koranen bättre. Huvudsyftet med språkundervisningen är med andra ord teologiskt, inte ha en integrerande effekt i det svenska samhället. Andra områden som får framträdande plats är koranstudier och imamutbildningar.

Ett talande exempel på utfallet är årsredovisningen för Ibn Rushd distrikt södra. Samhällskunskap om det svenska samhället kunde räkna 20 arrangemang medans arabiska kunde samla 198 arrangemang och ”folkbildning om islam” samlade 255. Undervisningen i svenska kunde räkna ihop 18 arrangemang eller samma nivå som kunskap om det svenska samhället.
Ännu tydligare blir det enligt Ibn Rushd årsberättelse. Ibn Rushd anordnade drygt 97 000 timmar i utbildning i arabiska, nästan tio gånger fler än antalet utbildningstimmar i svenska. Ämnet ”Folkbildning om islam” hamnade på nästan lika hög nivå – 89 000 timmar.

Bilden av Ibn Rushd som ett religiöst samfund förstärks av vilka förbundet bjöd in till de numera nedlagda Muslimska Familjedagarna. Som gästföreläsare har konsekvent imamer med tydliga kopplingar till det Muslimska Brödraskapet bjudits in. Uteslutande predikanter som förespråkar sharialagstiftnig för muslimer, jihad mot väst samt förintelse av Israel och judar. Verksamhet som inte faller in under den svenska regeringsformen eller medverkar till integration i den svenska samhällskroppen. 

Att Ibn Rushd har valt denna väg är dock inget att förvånas över. Skillnaden i finansieringsvillkor är sannolikt det som avgjort varför Ibn Rushd valt att registrera sig som studieförbund med huvudsaklig inriktning på den teologiska uttolkning av koranen Muslimska Brödraskapet gör istället för att registrera sig som ett trossamfund. Utöver de bidrag som kommunerna betalar ut i föreningsbidrag får studieförbundet Ibn Rushd även statsbidrag för folkbildning. 

För 2018 erhöll studieförbundet totalt 26 miljoner kronor i statsbidrag förmedlade av Folkbildningsrådet. Det ska då jämföras med vad FIFS, Förenade Islamiska Föreningar i Sverige erhöll i egenskap av trossamfund erhöll. FIFS erhöll endast två miljoner kronor inom ramen för SST, Myndigheten för stöd till trossamfund. Diskrepansen uppstår då ett trossamfund i huvudsak skall finansieras genom medlemmarnas medlemsavgifter.
FIFS ordförande är dessutom ansvarig för verksamhet med fokus på livsåskådning samt för medlemsorganisationer vid studieförbundet Ibn Rushd som verksamhetsutvecklare. Mohammed Temsamani. Temsamani är annars känd för att ha gjort sin politiska praktik hos den tidigare egyptiske presidenten Mohammed Mursi i den senares kampanjstab. Mursi var Muslimska Brödraskapets presidentkandidat i det egyptiska valet 2012.

Vad professor Erik Amnå kommer redovisa för Folkbildningsrådets styrelse i nästa vecka återstår att se. Men ett rimligt beslut av styrelsen och Folbildningsrådets representantskap är att ålägga Ibn Rushd att inför 2020 föra över all teologiskt kopplad verksamhet, som missionsverksamheten och arabiskstudierna som motiveras med teologiska studier till FIFS som istället i framtiden får finansieras av medlemmarna själva.
I synnerhet även den imam-utbildning som bedrivs inom ramen för studieförbundet och vid Kista Folkhögskola.

Johan Westerholm

 

Mera om anti(s)emitismen i Malmö

En färsk artikel från Gatestone om 

eländet i Malmö :

*****

Sverige: Slätar över sin antisemitism?

av Nima Gholam Ali Pour

Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism.
Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj.

Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.

Socialdemokraternas koalitionspartner i Malmö, Liberalerna, har också problem när det gäller antisemitismen och dess normalisering i Malmös offentliga liv. I augusti förra året avslöjades det att en av de liberala politikerna i Malmö, Muhammad Khorshid, hade gjort antisemitiska uttalanden. Khorshid fick lämna alla sina politiska uppdrag. I juni i år rapporterade nyhetssidan Samnytt att Khorshid hade haft ett möte med liberalernas ledare i Malmö, kommunstyrelsens vice-ordförande Roko Kursar, i stadshuset, och publicerat en bild från mötet på Facebook. Ämnet för mötet var integration av migranter, trygghet och Malmös framtid. Detta är ännu en signal till många andra att man kan uttrycka antisemitiska åsikter och fortsätta ha en god relation med de styrande partierna i Malmö.

I maj skickade Judiska Församlingen i Malmö en skrivelse till Malmö stad. I skrivelsen som har rubriken "Åtgärdsplan för Judiska Församlingens Malmös fortsatta överlevnad" skriver dem:

"Judiska församlingen kommer inom en mycket snar framtid att försvinna om inget drastiskt görs. Malmö är redan idag en "No-go-zone" för judar runt om i världen. När Malmö omnämns i media runt om världen så är det alldeles för ofta i anknytning till antisemitism. En Google-sökning på antisemitism Malmö ger 215 000 träffar. Nuvarande satsningar räcker tyvärr inte. 2021 fyller den judiska församlingen 150 år. Vi har varit en del av Malmös ryggrad sedan 1800-talet. Men nu håller vi på att försvinna. Vi ser att våra medlemmar lämnar Malmö. Antisemitismen i Malmö spelar otvetydigt en central roll när våra unga, och nu även deras föräldrar, lämnar den stad de växt upp i."

Enligt denna skrivelse har medlemmar i Judiska Församlingen i Malmö minskat med 54 % sedan 1999 och kommer minska med ytterligare 59 % till 2029.

I juni lovade företagsledarna Dan Olofsson och Lennart Blecher att skänka 40 miljoner kr till Judiska Församlingen i Malmö under en tio-årsperiod, för att uppmuntra Socialdemokraterna att göra mer för att motverka antisemitism. Men stödet från Olofsson och Blecher resulterade istället i en konflikt där Olofsson menade att Socialdemokraternas insatser mot antisemitism var marginella. I en kommentar till Kvällsposten skriver Olofsson:

"Jag tror inte S gör detta för att de är antisemiter, utan för att de prioriterar röster från andra väljargrupper. Passivitet gentemot judarna blir en pluspoäng hos andra väljare."

Dessa "andra väljare" som Olofsson refererar till verkar vara muslimska migranter med ursprung i Mellanöstern. I en enkätundersökning från 2010 som genomfördes bland gymnasieelever, visade det sig att 18 % av alla gymnasielever hade en konsekvent negativ inställning till judar. Bland gymnasieelever som identifierade sig själva som muslimer hade 55 % en konsekvent negativ inställning till judar.

I en tidigare artikel har undertecknad uppmärksammat flera faktorer som stärker antisemitiska tendenser i Sverige, och speciellt i Malmö.

• En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
• Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
• En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
• En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
• En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
• Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

Under dessa förhållanden när den judiska befolkningen i Malmö håller på att försvinna och Socialdemokraternas passivitet är kritiserad från alla håll, så väljer Sveriges regering att göra Malmö till värdstad för en konferens mot antisemitism och för att minnas Förintelsen. På samma gång vill Malmös styrande politiker att ett statligt museum om Förintelsen ska öppnas i Malmö.

Förintelsen bör aldrig glömmas, men minnet om Förintelsen bör inte reduceras till ett fototillfälle för att rentvå Malmös styrande politiker. Att komma ihåg Förintelsen handlar om att motverka förhållandena som skapade Förintelsen: normaliseringen av antisemitism. Det är denna normalisering av antisemitism som Sveriges socialdemokrater och andra socialdemokratiska partier i Europa - som Jeremy Corbyns Labour Party - har bidragit till.

Att hålla en konferens i Malmö för att minnas Förintelsen förminskar bara Förintelsen och dess många miljoner offer. Hyckleriet framgår av att Malmös styrande politiker inte har gjort allt de kan – om ens någonting överhuvudtaget – för att skydda judarna som bor i Malmö idag. De kan inte konsekvent distansera sig från antisemitism.

Att komma ihåg Förintelsen handlar om att komma ihåg offren. Det borde inte vara ett sätt för Malmös styrande politiker att dölja den skuld som de bär för att ha försatt Malmös judar i den utsatta situationen där de nu befinner sig.

*****

Nima Gholam Ali Pour är kommunpolitiker i Malmö

och har som sådan varit en av de få som bekämpat

 antisemitismen, resultatet av stadens islamisering, 

i ord och handling.

Absurda Aftonbladet om ökande antisemitism

Idag tycks Aftonbladet ha upptäckt det resten 

av Sverige såg för några år sedan...

Däremot verkar de inte se något samband mellan

denna ökande antisemitism, AB:s artiklar om judiska

ritualmord, (s) allians med Muslimska Brödraskapet,

islamiseringen av bl a Malmö, SSU:s öppet antisemitiska

demonstrationer, den antisemitism som predikas i de
allt flera moskéerna


"Svante Lundgren är docent i judaistik vid CTR, centrum för teologi och 
religion vid Lunds universitet. Han förklarar att hotet mot judar kommer från 
en religiös konflikt med en lång bakgrund.
– I många länder i Mellanöstern finns det stark antisemitism, och därav finns 
det människor som blir uppväxta med det, inte bara hat mot Israel utan 
mot alla judar. Det finns mycket forskning kring det här och det man 
ser då är att vissa från Mellanöstern får med sig starka antisemitiska 
åsikter från sitt hemland. Enligt Svante Lundgren är det bakgrunden 
till den starka antisemitismen." (Kvällsposten)

Kanske ett studiebesök för AB:s redaktionsledning på den pågående
rättegången mot imamen Samir El Rifai i Helsingborg vore nyttig.
Han kallade judar för "apornas och svinens avkommor",
vilket uppmuntrade hans islamister till ett mordförsök mot
en aktiv jude...

Nog känns Aftonbladet extra absurd....

 Aftonbladet/Inizios undersökning visar bland annat:

• Mer än varannan (55%) tycker att antisemitismen i Sverige har ökat de senaste 5 åren.
• Mer än var tredje (36%) har upplevt antisemitism i sin vardag en eller flera gånger. Bland de upp till 29 år har hälften upplevt det en enstaka gång eller flera (52%).
• Mer än två tredjedelar (71%) av svenska folket är mycket (33%) eller lite (38 procent) oroade för antisemitism. Kvinnor känner större oro än män, oron är större i storstäderna än ute i landet.
• Varannan svensk (52%) känner till Förintelsen mycket väl och 40 procent känner till den ganska väl. Andelen som menar att de känner till Förintelsen mycket väl är högre bland män. 
• Tre av fyra (77%) tycker att det är mycket viktigt att komma ihåg Förintelsen i form av minnesdagen den 27 januari varje år, som instiftades av FN 2005. Ett fåtal tycker att det inte är viktigt. Dessa finns bland män, yngre och de med lägre utbildning.

Tycker du att antisemitismen har ökat eller minskat i Sverige de senaste 5 åren?

Källa: Aftonbladet/Inizio

Ljusets fiender i Malmö

Johan Westerholm på Ledarsidorna om hur (s) och

gammelpressen gemensamt mörkar att den antisemitiska

stormvågen i Malmö är resultatet av stadens 

islamisering... 

Copyright Kjell Nilsson Mäki 

Malmö töms nu på unga judar som inte ser någon framtid i staden. Genomgående i rapporteringen i Public Service och annan media om den tilltagande antisemitismen i Malmö saknas information om vilken form av antisemitism, och vilken avsändare, som denna har. Ledarsidorna har svaret på varför det är så.

För tre år sen skulle Malmö stad specialutbilda lärare i en satsning mot antisemitism. Men bara en knapp tredjedel av utbildningsplatserna fylldes. I höst görs ett nytt försök. Det var företaget Xenofilia som tillsammans med judiska församlingen som utformade en utbildning för Malmö stad 2016.

– Det är en utbildning som behövs i Malmö. Malmö har en utbredd antisemitism. Vi hör varje dag om unga människor som har svårt att uttrycka sin judiska identitet, säger Xenofilias VD Lena Friblick till P3 Nyheter.

Europeiska judar i åldrarna 16–34 år utsätts i högre grad för antisemitiska trakasserier än vad deras föräldrageneration gjorde, enligt en rapport från EU-kommissionen och EU:s byrå för mänskliga rättigheter. Unga judar väljer att flytta från Malmö säger 19-åriga Mira Kelber till P3 Nyheter. Hennes pappa flydde från förintelsen med sin familj.

– Om man tänker hur lång tid det var sedan förintelsen och mina släktingar blev mördade: att folk bär på samma rädsla. Där borde kommunen göra bättre. För de är de som ska ta hand om sina medborgare.

I rapporteringen från främst Public Service samt i kommunikationen från Malmö stad saknas dock en avgörande detalj för att läsare och medborgare skall förstå vad det är för form av antisemitism som drabbar Malmös allt färre judar. Den arabiska. Den arabiska antisemitismen som i Malmös fall kan kopplas direkt till en specifik invandrargrupp. De som brukar gå under benämningen statslösa palestinier även om många idag har svenska medborgarskap.

Denna form av antisemitism skiljer sig från dagens europeiska som har sina rötter i Sion Vises protokoll med ursprung i Ryssland samt den tyska nazismen. Den form av europeisk antisemitism som Illmar Reepalu, S, gav uttryck för och som återfinns i Nordiska Motståndsrörelsen. Den antisemitism som idag dominerar Malmö är dock något annat. Det är den som har sitt ursprung i arabvärlden i allmänhet och hos de statslösa palestinierna i synnerhet.

Brottsförebyggande Rådets, Brå, senaste rapport som publicerades 2019 uppvisar personer med bakgrund i Mellanöstern en antisemtisim som enligt forskningen har existerat redan innan staten Israel grundades. Denna antisemitsm och delar av den hatbrottslighet som sker mot judar, såväl i Sverige som i andra europe­iska länder, härrör från en närmast sanktionerad antisemitism som förekommer i de olika länderna i Mellanöstern. Och som skiljer sig från den europeiska.

För migranter som kommit till Europa efter 1945 är Förintelsen och minnet från denna inget som de tar med sig. Det är en berättelse om en händelse från en annan kontinent. Närmast fiktiv i deras värld. De känner ingen delaktighet i denna och inte heller att de på något sätt har den med sig. Det är i många fall något de inte kan relatera till alls. Endast Marocko har idag obligatorisk undervisning i Förintelsen, en reform som kung Mohammed VI genomförde 2018 för att visa att Marocko är en del i kampen mot antisemitism. Inget annat arabland har följt efter.
Kung Mohammed VI av Marocko är fullt medveten om att det kommer ta minst en, sannolikt fler, generationer för att knäcka ryggraden på den antisemitism som Muslimska Brödraskapet och andra islamistiska rörelser sprider. Att det krävs att den identifieras, inklusive avsändaren, för att kunna motarbetas.

Sett till opinionsundersökningar och valresultat som presenterats från dessa länder i MENA-regionen går det att bryta ner siffrorna ytterligare och identifiera vilka grupper medborgare från dessa länder som svarar för den mest brutala, strukturerade och tydliga antisemitismen. I granskningen av dessa valresultat utrikstalliseras en väljargrupp som tydligast sympatiserar med det religio-politiska budskap som är mest antisemitiskt och hatiskt mot staten Israel i allmänhet och judar i synnerhet. Detta korresponderar väl med Brottsförebyggande rådets tidigare studier som visar på en kraftig överrepresentation av antisemitiska vanföreställningar bland migranter och deras barn med ursprung i Mellanöstern.

Det Muslimska Brödraskapets parti i Jordanien, IAF. Islamic Action Front. Förutom att det är de väljare med den lägsta utbildningen och de lägsta inkomsterna som röstar på Muslimska Brödraskapets politiska parti förenas de av något annat. Dess väljare är främst de som från början var statslösa palestinier eller anhöriga till statslösa palestinier. På samma sätt har Hamas, som tidigare var en väpnad gren av Muslimska Brödraskapet, en förkrossande majoritet på Gaza-remsan och når nästan upp till 50 procent stöd i valen till elevkårerna vid universiteten på Västbanken. Hamas är vitsordat våldsbejakande antisemitiskt i lika hög grad som det Muslimska Brödraskapet i regionen är apologetiskt. Tillåtande.

Det är därmed inte orimligt att anta att den överväldigande delen av den antisemitism som judar får uppleva i Malmö har just detta ursprung. Palestinier och de statslösa palestiniernas som därmed ansluter sig till det Muslimska Brödraskapet och Hamas samt Hezbollahs budskap. Något som förs över till även de palestinier som över tid erhållit ett medborgarskap. Och deras barn. Och barnbarn.
Socialdemokraterna kommer inte kunna adressera denna form av antisemitism då det i sådana fall skulle riskera att utmana hela den utrikespolitiska plattform, som bygger på ett stöd till palestinierna, som byggts upp sedan Olof Palmes dagar. Ett talande exempel på oförmågan är statsminister Stefan Löfven i Riksdagens frågestund 2017.

Och så länge public service inte berättar för svenska skattebetalare, som finansierar hela statens medieplattform med 8,8 miljarder kronor per år, om varifrån antisemitismen i Malmö kommer ifrån kommer det inte bara vara obegripligt för väljare och medborgare varför den kan fortsätta. Denna antisemitism kommer heller inte kunna motarbetas på något sätt så länge inte regeringen, Malmö Stad och socialdemokraterna är tydliga med vilken grupp som är avsändaren till denna antisemitism.

Kampen mot antisemitismen i Malmö liknar i allt väsentligt Harry Potters kamp mot Lord Voldemort. Lord Voldemort kunde bara bekämpas när någon vågade nämna hans namn. 
Vare sig Public Service, annan statsfinansierad media eller socialdemokraterna kommer under överskådlig tid inte våga nämna antisemitismen i Malmös ursprung.  Regeringen Löfven kommer därmed aldrig att kunna utmana de krafterna. Krafter som formulerades explicit med broderskaparen Carl Henrik Grenholms utrikespolitiska ställningstagande i tidningen Broderskap 1971:

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Ljusets fiender – därför knäcks inte antisemitismen i Malmö.

Post scriptum

Begreppet "Ljusets Fiender" är myntat i denna kontext av docent Johan Lundberg i ett av de standardverk som ligger till grund för all kunskapsinhämtning inom islamism och jihadism. Boken Ljusets fiender (Timbro 2013)  kan beställas på bland annat Bokus.

Broderskaparna heter idag Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Bland dess ordföranden genom åren märks Peter Weiderud, idag kansliråd på UD KH, UD:s enhet för konflikthantering där han ansvarar för interreligiös dialog. Weiderud har i andra sammanhang inte uteslutit att bjuda in antisemiter till konferenser samt anser att hat mot minoritetsgrupper från socialdemokratiska muslimer kan tolereras.

En annan namnkunnig ordförande är dagens, professor Ulf Bjereld, som fram till årsskiftet 2018/19 var ansvarig för fördelningen av forskningsmedel mot rasism. Bjereld har även varit front för "Ship to Gaza" som samarbetat med bland annat den turkiska terrorklassade organisationen IHH som i sin tur har samarbetat med den internationellt terrorklassade organisationen Hamas, officiellt Muslimska Brödraskapets väpnade palestinska gren fram till 2016. IHH har även transporterat vapen till Islamiska Staten i skydd av sin status som biståndsorganisation.

Johan Westerholm

Malmö - antisemitism utan judar ?

Norska HRS, Human Rights Service, uppmärksammar 

den  galopperande islamistiska 

antisemitismen i Malmö.

De senaste årens ökning är ett

tragiskt exempel på att 

muhammedanerna inte ens

behöver några judar längre för

sin våldsamma religiöst anbefallda

antisemitism...

Antisemittisme har økt kraftig i Malmø på grunn av muslimsk innvandring fra Midt-Østen og Nord-Afrika.

Det er ingen tvil om hvem som står bak den økende antisemittismen, nemlig personer med arabisk bakgrunn.

Svenske myndigheter har lovet å ta tak i problemet, men antall anmeldelser av antisemittisk vold har likevel økt.
Hat mot jøder er dypt forankret i religion og kultur. Nå forteller unge jøder i Malmø at de ikke tør å gå på skolen i frykt for å bli slått ned.

«De negative holdningene overfor jøder i Europa har økt jevnt og trutt siden tusenårsskiftet. Jeg mener det er mer antisemittisme i Europa i dag enn noen gang etter andre verdenskrig,» sa Abraham Foxman for noen år siden. Han har viet hele sin karriere til den største amerikanske organisasjonen som kjemper mot jødehat.

 
Sveriges Radio har nylig intervjuet 18 år gamle Daniel Vaknine som begynte på videregående skole i 2016, men som ble tvunget til å bytte skole etter bare en måned på grunn av hat og trusler fra andre elever i Malmø. Han er også kritisk til skoleledere som lukker øynene for problemet. Han sier at det kun gjenstår tre skoler i Malmø hvor sammensetningen av elever fremdeles er slik at jøder kan studere der.
– Du kan ikke gå på skolen med en synlig davidstjerne, fordi det er en høy risiko for å bli mobbet, trakassert eller slått ned, sier han til Sveriges Radio.

De antisemittiske holdningene blant muslimer i Malmø er ikke kun blant skoleelver. Det kommer inn med morsmelken. Jødiske småbarnsforeldre i byen blir derfor tvunget til å flytte sine førskolebarn på grunn av hatet fra muslimske barn.
I takt med den muslimske innvandringen til Malmø flytter jøder ut av byen. Mange flytter til Stockholm hvor problemet fremdeles ikke er like utbredt, blant annet fordi det er større avstand mellom sentrum og de innvandrertette områdene sammenlignet med Malmø.
Daniel er en av dem som vurderer å forlate hjembyen Malmø og flytte til Stockholm. Han forteller at han ikke kan forestille seg å stifte familie i Malmø slik byen har utviklet seg. Andre jøder velger å emigrere fra Sverige og de fleste bosetter seg i Israel.


De antisemittiske holdningene blant muslimer i Malmø er ikke kun blant skoleelver. Det kommer inn med morsmelken. Jødiske småbarnsforeldre i byen blir derfor tvunget til å flytte sine førskolebarn på grunn av hatet fra muslimske barn.
I takt med den muslimske innvandringen til Malmø flytter jøder ut av byen. Mange flytter til Stockholm hvor problemet fremdeles ikke er like utbredt, blant annet fordi det er større avstand mellom sentrum og de innvandrertette områdene sammenlignet med Malmø.

Daniel er en av dem som vurderer å forlate hjembyen Malmø og flytte til Stockholm. Han forteller at han ikke kan forestille seg å stifte familie i Malmø slik byen har utviklet seg. Andre jøder velger å emigrere fra Sverige og de fleste bosetter seg i Israel.

Det samme skjer over hele Europa hvor muslimer bosetter seg. Lena Posner Körösi, leder for det svenske jødiske sentralrådet, sa nylig i et intervju med SVT at journalister må slutte å mørklegge problemet. Körösi er nestleder i European Council of Jewish Communities og medlem av styret for European Jewish Congress. Hun er utdannet psykolog. Hennes far kom til Sverige i 1939 fra nazi-Tyskland, men familien ble myrdet av nazistene. Moren hennes var datter av russiske jøder som i 1906 flyktet til Sverige fra pogromene i Russland.

Det spørs om ikke Körösi og Daniel Vaknine snakker for døve ører når de ber skoleledelse og journalister skrive om muslimsk antisemittisme?

Om Muslimska Brödraskapet - ny version

 

 

 

Som ni kanske har märkt då och då

är jag ett fossil från tiden före internet.

(Ja, t o m från tiden före mobiltelefonen)

Därför händer ibland det som hände inatt.

När jag skulle uppdatera en brusten länk

i en äldre artikel lyckades jag radera hela

artikeln...

 

Det var artikeln om Magnus Norells utmärkta artikelserie

på bloggen Ledarsidorna om Muslimska Brödraskapets

aktiviteter i Sverige.

Istället för försöka rekonstruera artikeln ur minnet

återger jag här en artikel om samma ämne på Petterssons

blogg (OBS Återigen, inget släktskap...) 

 

Observera att ni kan (och bör) ladda ned de

första sju artiklarna i serien som PDF-filer.

I dem finns mycket väsentlig information och

länkar till andra rapporter och artiklar etc

De sista åtta har varit betalspärrade, men håller

på att öppnas upp. Se särskilt de avslutande

kommentarerna i del 15.

 

 

Det muslimska brödraskapet är terrorklassade i flera länder, bl.a. i USA och Egypten. Dock inte i Sverige där de frodas och erhåller statliga bidrag.

Har ni sett den norska dokumentären ”Det muslimska brödraskapet” inser ni vad detta är för en organisation och vad deras skrämmande agenda består av. En som håller ett vakande öga på denna främmande organisation är Johan Westerholm på Ledarsidorna. Detta är läsvärt och borde givetvis inte bara läsas av besökare till alternativa medier och de som vågat inse vad vi har att förhålla oss till.

Del 1: Vad är Muslimska brödraskapet?

Del 2: Etableringsstrategin i väst

Del 3: Det svenska nätverket

Del 4: Den yttre ringen

Del 5: Det ideologiska överlappet med IS

Del 6: Den teologiska konflikten och terrorn i Guds namn

Del 7: Etableringen i staten

Del 8: Missionärerna och de muslimska familjedagarna

Del 9: Den demokratiska paradoxen

Del 10: Muslimska Brödraskapets etablering i media

Del 11: Muslimska Brödraskapet i de statliga myndigheterna

Del 12: Etableringen i svensk bistånds- och utrikespolitik

Del 13: Akademin – The Influencers

Del 14: Muslimska Brödraskapet – i minoritet bland muslimer

*Uppdaterat. Den 15:e och sista artikel om MB är publicerad och är en sammanfattning av tidigare publikationer. Slutorden är värda att beakta: ”Ett samhälle där religionsfrihet innebär individens rätt att välja religion efter eget gottfinnande men även friheten att välja bort religion”

Del 15: Ljusets fiender

Jag blir rädd och oroad av det jag läst. Jag är säkerligen inte ensam och någonstans känns det som att också etablerade journalister och knäpptysta politiker hyser samma rädsla.

Vad_är_Muslimska_Brödraskapet_1-7, PDF att skriva ut.

Vi har skrivit mycket om det muslimska brödraskapet på bloggen, hur de sitter i riksdag och regering.m.m.

S lovar att samarbeta med Sveriges Muslimska råd

 



Turkiet hotar Europa: "Vi öppnar slussportarna igen"

 

 

 

 

Sören Kern på Gatestone Institute

avslöjar ett akut hot mot Europas folk:

P g a EU:s misslyckade invandringspolitik

kan vi nu vänta oss att miljoner syrier,

afghaner och turkar snart svämmar in

över det redan hårt sargade Europa....

• "Vi står inför den största migrationsvågen i historien. Om vi öppnar fördämningen så kommer ingen europeisk regering kunna överleva i mer än ett halvår. Vi rekommenderar dem att inte pröva vårt tålamod." – Den turkiska inrikesministern Süleyman Soylu.

• "Turkiet är djupt engagerade i målet med EU-medlemskap ... Slutförandet av dialogen om visumliberalisering som kommer göra så att våra medborgare kan resa till Schengenområdet utan visum är vår första prioritet." – Uttalande släppt av det turkiska utrikesdepartementet, den 9 maj 2019.

• "Detta betyder inte att jag har något emot turkarna (...) Men om vi börjar förklara det – att Turkiet tillhör Europa – så kommer europeiska skolelever att få lära sig att den europeiska gränsen ligger i Syrien. Var är det sunda förnuftet? (...) Kan Turkiet ses som ett europeiskt land kulturellt, historiskt och ekonomiskt? Om vi säger det så vill vi att EU ska dö." – Den före detta franska presidenten Nicolas Sarkozy.

• Om EU godkänner undantag för viseringskravet så kommer tiotals miljoner turkar få omedelbar och obehindrad tillgång till Europas passfria zon. Kritiker av visumliberaliseringen är rädda för att miljontals turkar kan migrera till Europa. Den österrikiska tidningen Wochenblick rapporterade att 11 miljoner turkar lever i fattigdom och att "många av dem drömmer om att flytta till Centraleuropa."

Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. Turkiet rymmer för närvarande ett uppskattat antal på 3,5 miljoner migranter och flyktingar – främst syrier, irakier och afghaner. Många av dessa människor skulle förmodligen migrera till Europa om de fick chansen. På bilden: Adiyaman flyktingläger i Turkiet. (Bildkälla: UNHCR)

Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. EU har gått med på visumliberalisering i ett migrantavtal mellan EU och Turkiet från mars 2016, i vilket Ankara lovade att strypa flödet av migranter till Europa.
Europeiska tjänstemän insisterar på att Turkiet, trots en minskad flyktingström, ännu inte har uppfyllt alla kriterier för visumliberalisering. Dessutom beslutade EU:s utrikesministrar den 15 juli att man skulle pausa diskussionerna med Ankara som en del av sanktionerna mot turkisk olja och gas som borras vid Cyperns kust.

I en intervju med den turkiska tv-kanalen THRT Haber den 22 juli sa den turkiska utrikesmnistern Mevlut Çavuşoğlu att Turkiet skulle backa ur migrantavtalet eftersom EU inte hade lyckats uppfylla kraven om att låta turkiska passinnehavare få visumfri tillgång till 26 europeiska länder. "Vi har gett avslag på återtagandeavtalet", sa han. "Vi kommer inte att vänta vid EU:s dörr."
En dag tidigare anklagade den turkiska inrikesministern Süleyman Soylu europeiska länder för att ha lämnat Turkiet i fred för att hantera migrationsfrågan. I kommentarer som publicerats av den statliga nyhetsbyrån Anadolu Agency varnade han: "Vi står inför den största migrationsvågen i historien. Om vi öppnar fördämningen så kommer ingen europeisk regering kunna överleva i mer än ett halvår. Vi rekommenderar dem att inte pröva vårt tålamod."

Migrationsavtalet, som trädde i kraft den 1 juni 2016, förhandlades snabbt av europeiska ledare i ett desperat försök att få kontroll över en kris i vilken över en miljon migranter strömmade in i Europa år 2015.

Under avtalet lovade EU att betala Turkiet 6 miljarder euro för att godkänna visumfria resor till Europa för Turkiets 82 miljoner invånare, och återuppta tillträdesdiskussioner för Turkiets medlemskap i EU. I utbyte gick Turkiet med på att strypa flödet av migranter till Europa samt ta tillbaka alla migranter och flyktingar som nått Grekland från Turkiet illegalt.
Turkiet rymmer för närvarande ett uppskattat antal på 3,5 miljoner migranter och flyktingar – främst syrier, irakier och afghaner. Många av dessa människor skulle förmodligen migrera till Europa om de fick chansen.

Som svar på Çavuşoğlus kommentarer insisterade EU-talesmannen Natasha Bertaud på att Turkiets fortsatta tillämpning av avtalet mellan EU och Turkiet förblir ett villkor för visumliberalisering.
Turkiska tjänstemän har upprepade gånger anklagat EU för att inte ha hållit sin del av överenskommelsen, särskilt med tanke på visumliberalisering och tillträde till EU.
Under avtalet lovade europeiska tjänstemän att prioritera snabb, visumfri tillgång för turkiska medborgare till Schengens passfria zon till den 30 juni 2016 och att återuppta Turkiets pausade diskussioner om EU-medborgarskap till slutet av juli 2016.
För att kvalificera för visumavstående blev Turkiet fram till den 30 april 2016 tvunget att uppfylla 72 kriterier. Bland dessa fanns: Uppdatera säkerheten för turkiska pass enligt EU:s standard; dela information om förfalskade dokument som använts för att resa in i EU, ge arbetstillstånd åt icke-syriska migranter i Turkiet.

Europeiska tjänstemän menar att trots att Turkiet har uppfyllt de flesta av villkoren så har de inte uppfyllt den viktigaste av alla: Lätta på sina hårda antiterrorlagar som används för att tysta kritiker av den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan.
Sedan den misslyckade statskuppen i Turkiet den 15 juli 2016 har över 95 000 turkiska medborgare gripits och minst 160 000 statstjänstemän, lärare, journalister, poliser och soldater har fått sparken eller blivit avstängda från olika statliga institutioner.
Som svar på denna rensning uppmanade EU-parlamentet den 13 mars 2019 till att EU:s förhandlingar med Turkiet skulle skjutas upp. "Medan EU:s tillträdesprocess var i sin linda fanns det en stark motivation för reformer i Turkiet, men det har funnits en stark återgång inom rättsstaten och mänskliga rättigheter under de senaste åren", enligt den antagna texten.
Turkiet blev först lovade medlemskap i EU i september 1963, när man skrev under ett "associationsavtal" som syftade till att etablera en tullunion för att bana väg för ett framtida tillträde till EU. Turkiet ansökte formellt om EU-medlemskap i april 1987 och man började diskutera ett medlemskap i oktober 2005.
Diskussionerna om tillträde för Turkiet sattes på paus i december 2006 efter att den turkiska regeringen vägrade att öppna turkiska hamnar och flygplatser för handel med Cypern. Sedan dess har diskussionerna fortsatt till och från, men processen har dröjt på grund av en politisk opposition från Frankrike och Tyskland, bland andra.

Om Turkiet gick med i EU skulle man ta över Tyskland och bli EU:s största medlem vad gäller befolkning. Som konsekvens skulle EU:s största medlemsstat vara muslimsk. En del europeiska tjänstemän har varnat för att ett turkiskt tillträde skulle få Europa att "implodera" och "islamiseras".
Frankrikes före detta president Nicolas Sarkozy har sagt att Turkiet inte har någon plats i EU. I en intervju från februari 2016 med den franska nyhetskanalen iTélé uttryckte han åsikter som förmodligen delas av många Européer:

"Turkiet har ingen plats i Europa. Det har jag alltid vidhållit, det är baserat på sunt förnuft. Detta betyder inte att jag har något emot turkarna. Vi behöver dem, de är våra allierade i NATO. Men om vi börjar förklara det – att Turkiet tillhör Europa – så kommer europeiska skolelever att få lära sig att den europeiska gränsen ligger i Syrien. Var är det sunda förnuftet? "
"Det är inte bara det. Vad är idén bakom Europa? Europa är en union av europeiska länder. Frågan är mycket enkel. Uett geografiskt perspektiv, är Turkiet ett europeiskt land? Turkiet har bara en kustremsa i Europa, Bosporen. Kan Turkiet ses som ett europeiskt land kulturellt, historiskt och ekonomiskt? Om vi säger det så vill vi att EU ska dö."

Den 9 maj 2019 sa Erdoğan att Turkiet var djupt engagerade i att gå med i EU. Ett uttalande som släpptes av det turkiska utrikesdepartementet noterade:

"Turkiet förblir engagerade i sitt mål med EU-medlemskap och fortsätter sina ansträngningar i detta avseende ... Vår förväntning av EU är att de ska behandla Turkiet på ett jämlikt sätt jämfört med andra kandidatländer och avlägsna politiska barriärer under förhandlingarna som ska vara en teknisk process (...)"
"Även om våra tillträdesförhandlingar är politiskt blockerade fortsätter Turkiet beslutsamt med sina försök till uppfyllande av EU:s krav. På mötet idag har vi angett de nuvarande utvecklingarna i Turkiet och gått med på de steg som ska tas inom den kommande perioden."
"Slutförandet av dialogprocessen för visumliberalisering som kommer att låta våra medborgare resa till Schengenområdet utan visum är vår första prioritet."

Även om Turkiet rättar sig med alla EU:s krav så verkar det osannolikt att turkiska medborgare kommer att få resa visumfritt inom en nära framtid. Den 15 juli kopplade EU:s utrikesministrar framstegen för Turkiska relationer med EU formellt till Cypern. En åtgärd som antagits av Europarådet den 15 juli anger:

"Rådet erinrar om rådets slutsatser av den 18 juni 2019 och Europeiska rådets tidigare slutsatser, särskilt slutsatserna av den 20 juni 2019, och beklagar att Turkiet, trots Europeiska unionens upprepade uppmaningar om att landet ska upphöra med sin olagliga verksamhet i östra Medelhavet, har fortsatt sin borrningsverksamhet väster om Cypern och inlett en andra borrningsverksamhet nordost om Cypern inom cypriotiskt territorialvatten. Rådet erinrar om de allvarliga och omedelbara negativa konsekvenser som sådana olagliga handlingar har för alla förbindelser mellan EU och Turkiet. Rådet uppmanar på nytt Turkiet att avhålla sig från sådana handlingar, agera i en anda av god grannsämja och respektera Cyperns suveränitet och suveräna rättigheter i enlighet med internationell rätt (...)"
"Rådet beslutar mot bakgrund av Turkiets fortsatta och nya olagliga borrningsverksamhet att avbryta förhandlingarna om det övergripande luftfartsavtalet och är enigt om att tillsvidare inte hålla möten i associeringsrådet eller ytterligare möten i högnivådialogerna mellan EU och Turkiet. Rådet stöder kommissionens förslag om att minska föranslutningsstödet till Turkiet för 2020 och uppmanar Europeiska investeringsbanken att se över sin utlåningsverksamhet i Turkiet, särskilt när det gäller lån med statspapper som säkerhet."

Europeiska tjänstemän må vara berättigade att vara hårda mot Turkiet, men Ankara är väl positionerade för att skapa kaos för EU om man väljer att göra det. Europa verkar sannerligen ha hamnat i en omöjlig situation.

Om EU godkänner undantag för viseringskravet så kommer tiotals miljoner turkar få omedelbar och obehindrad tillgång till Europas passfria zon. Kritiker av visumliberaliseringen är rädda för att miljontals turkar kan migrera till Europa. Den österrikiska tidningen Wochenblick rapporterade att 11 miljoner turkar lever i fattigdom och att "många av dem drömmer om att flytta till Centraleuropa".

Andra tror att Erdoğans syn på undantaget för viseringskravet är att det innebär en möjlighet att "exportera" Turkiets "kurdproblem" till Tyskland. Markus Söder, chef för Kristna sociala unionen, det bajerska systerpartiet till Tysklands förbundskansler Angela Merkels Kristdemokratiska union, varnade för att flera miljoner kurder är beredda att fly till Tyskland för att undvika åtal i Erdoğans händer. "Vi importerar en intern turkisk konflikt. I slutändan kommer kanske färre migranter till havs, men fler kommer via flyg."

Å andra sidan, om EU ger avslag på undantaget för viseringskrav, och Turkiet svarar med att öppna upp migrantfördämningen, så kan hundratusentals migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern återigen börja strömma in i Europa.

Soeren Kern är en Senior Fellow vid New York-baserade Gatestone Institute.