Från gamle vännen Anders Tillys blogg saxar jag:
Om Skolverkets utbildningstalibaner och deras bildningsförakt.
Skolverkets förslag att slopa
undervisning om antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta
tillbaka, är ett tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra
gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för
vår västerländska civilisation var för två sedan. Förmodligen kommer man snart
att försöka igen.
I tidskriften Signum kommenterar
Anders Piltz skolverkets beslut på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läs värd och publiceras med den klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.
Det är precis som Piltz skriver att
vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp som demokrati, kaos, politik,
katastrof, filosofi och analys har vi hämtat från antiken.
Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns
i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,
i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin
med Platon och Aristoteles i centrum.
Ett
huvudskäl för mig varför
studiet av antiken är viktigt är att arvet från Aten, Rom och Jerusalem
som skapade Europa och vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp
blir
omöjliga att förstå och ha möjlighet att relatera sig till utan
grundläggande kunskaper om antiken
och medeltiden.
Den antika
filosofin, med namn som
Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning
för vetenskap
och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som
t.ex.
Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen,
med namn
som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man
inte kan
förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild. Skolverket
föreslog
att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet.
Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens
grund från Karl den stores
frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen
försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen
och nationalstaternas
uppkomst.
Varför
detta förakt för bildning
och kultur? Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås
utifrån den
kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik
sedan Stellan
Arvidsson (s) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan
infördes. Denne
riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare
Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den
östtyska
kommunistdiktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR,
erkände
öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och nedbantning av
antiken som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis
erkände han också att inspiration för detta hade hämtas just
ifrån Östtyskland.
Men allt är inte nattsvart. Att historielärare
över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför
framtiden.
Olof Åkerlund har på P 1:s Kulturnyheterna publicerat en
kort och mycket läsvärd artikel med rubrik: Antiken är inget särintresse, där
Skolverkets beslut analyseras utifrån ett perspektiv om jämlikhet och
integration. Här finns en länk till en 5 minuter lång intervju med
Åkerlund i detta ämne.
Åkerlund
har en poäng i sitt konstaterande om att en nedmontering av skolans
undervisning om antiken skulle leda till ökad ojämlikhet och försvåra
integrationen in i det svenska samhället. En annan viktig poäng i
Åkerlunds resonemang är hans konstaterande om ett ökat behov av att gå
till källan för vår kultur och vårt samhälle nu när demokratin är utsatt
för tryck och skakar i sina grundvalar.
Östtyskland firar sitt 40-årsjubileum - ett år före Murens fall....