Kyrka antänds i svenskt "no-go-område"

(För undvikande av missförstånd: Bilden föreställer den brinnande Notre Dame i Paris.
Saknar tyvärr bild på den brinnande kyrkan i Uppsala...)

UPPSALA Sent på måndagskvällen eldhärjades Gottsunda kyrka i Uppsala. Ingen person uppges ha skadats, men de materiella skadorna kunde ha blivit omfattande om inte branden upptäckts i tid.

Vid midnatt upptäckte en polispatrull att någon anlagt en brand på fasaden till Gottsunda kyrka. Elden hade spridit sig flera meter upp och poliserna kunde inte släcka den på egen hand. Räddningstjänst tillkallades som snart fick branden under kontroll.

– Den initiala branden är släckt, men nu jagar vi glödbränder inne i fasaden. Det är ju en träkyrka så det har tagit sig på baksidan av fasaden också, sade Göran Norman, ledningsoperatör vid räddningscentralen Mitt, till TT vid klockan 00.45.

På sin hemsida skriver polisen att man har gjort en anmälan om grov skadegörelse genom brand. Man har säkrat beslag och kontrollerat människor i närområdet. Man har dock ingen misstänkt.
”Branden hade kunnat orsakat mycket omfattande skador om inte polispatrull upptäckt den i ett så tidigt skede”, skriver polisen.

Kyrkan ligger i Gottsunda som polisen klassar som ett särskilt utsatt område. Ett sådant område kännetecknas bland annat av en hög koncentration av kriminella, extremism, samt att det är ”svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag”.
Läs även: Ettåring hotades med kniv av barngäng

(Nyheter Idag) 

*** 
Läs mera om No-go-zonerna i Sverige 


Låt oss gissa:
Vilken grupp vill bränna ned det som är svenskt och kristet mitt i Uppsalas värsta arabslum ???

Julia Caesar: En ringmur av tystnad...

Julia Caesar skrev igår en artikel i form av ett fiktivt brev till en f d vän:


För tio år sedan bytte jag sida. I 25 år arbetade jag som journalist i dagspress, därav 22 år på Dagens Nyheter. Efter pensioneringen började jag skriva i alternativmedia. Halva min vänkrets sade upp sig. Fortfarande har många inte kunnat förlåta mig för sidbytet. Jag omges av en ringmur av tystnad.

Det finns en ringmur av tystnad som delar och splittrar debattörer i olika nivåer av ”godkända” och ”icke godkända”. 
Bilden av Visby ringmur kommer från Riksantikvarieämbetet.

Har det varit någon mening med de tio årens arbete? Går vår typ av civilisation att rädda? Allt jag skriver omges fortfarande av en ringmur av tystnad, även i alternativmedia. Nej, jag ångrar ingenting.
Jag väljer att skriva min berättelse i form av ett brev till en fiktiv vän.

Kära vän!
Du skriver och frågar mig varför vi ska försöka rädda vår civilisation.
”Varför ska vi egentligen göra det?” skriver du. ”Den är ju inte livsduglig. Går inte att rädda.”

Du rör vid tankar som jag har haft i olika omgångar under de senaste tio åren. När jag började skriva krönikor på den danska bloggen Snaphanen 2010 hade jag till en början en naiv tro på att jag kunde påverka någonting. Jag trodde att om jag med väl underbyggda fakta kunde visa vad som händer med Sverige skulle det kanske få människor att vakna upp ur deras allting-är-bra-dvala.
Herregud så naiv jag var! Jag nyktrade till efter några år. I dag tänker jag att om de vill sova vidare trots att Sverige avvecklas framför deras ögon – låt dem göra det! Varför skulle jag försöka hindra dem? Vissa sover så gott att de lika gärna kunde stoppas upp eller ställas ut i vax på Madame Tussaud’s. Ingen skulle märka skillnaden.

Du skriver något snällt om det fantastiska i att med järnvilja fortsätta borra i vår tids vansinne. Men det är inte särskilt fantastiskt, det handlar ju mest om att jag har ett behov av att försöka förstå vår egen värld och samtid, alltså ett egoistiskt behov. Att skriva brukar vara ett bra sätt att reda ut saker för sig själv.

Du och jag är så gamla så vi borde ha antikvitetsvärde. En fördel med att bli äldre är att man ser klarare på mycket. Men jag märker också allt oftare att mina referenser till tid, namn och olika kulturyttringar – sådant som vi har upplevt i våra liv – faller rakt in i ett tomrum. Det är som att klafsa omkring i kvicksand. Jag tänkte på det senast när jag skrev var sin liten minnesteckning över den brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton och den svenske artisten och låtkompositören Ola Magnell, som båda avled nyligen.

Jag kände tydligt hur mina rader, och podden om Roger Scruton, bokstavligen föll till jorden som vissna löv. Plötsligt slog det mig att namn som är självklara delar av ditt och mitt och andra jämnårigas liv kan vara helt okända och fullkomligt ointressanta för generationerna efter oss.
Lite sent påkommet kanske, och det var en känsla av isande ensamhet. Ungefär som att vara en av de sista svenskarna som minns hur Sverige var när det fortfarande var Sverige. Om man pratar med någon ung människa om hur det var ler de i bästa fall för att vara artiga mot en äldre dam, men deras ögon röjer en blandning av oförståelse och pinsamhet. Hur ska de kunna förstå vad vi har förlorat? Är det ens önskvärt att de förstår?

Till det normala åldrandet hör att känna sig alltmer ”fel” och främmande i en tid när man delar allt färre referenspunkter med sin samtid. Du vet: ju äldre man blir, desto mer krymper det gemensamma erfarenhetskapitalet. Men det som sker i Sverige är på intet sätt normalt. Den kulturklyfta som finns gapar som ett slukhål i marken.

 Var finns det gemensamma, det som vi delar? Vad du och jag borde göra är naturligtvis att skrapa ihop våra mentala resurser och gå en kurs i somaliska inför att behöva anlita hemtjänsten eller en eventuell intagning på serviceboende så småningom, så att vi kan göra oss förstådda och på grund av språkliga missförstånd slipper få sömntabletter till frukosten och uppiggningsmedel till middag.
Om man nu får någon middag? Har du övervägt det? Har du en reservplan?

Just nu är jag inne i en period av samma kategori som Leif Östlings ”Vad f-n får jag för pengarna?”. Fast inte vad gäller pengar – där är ju farbror Staten än så länge ganska nådig mot oss pensionärer. Man sliter inte brödet ur munnen på oss, inte ens om man stämplas som ”näthatare”. Inte än.
Dina rader träffar mig rakt i magen när du skriver att det svenska välfärdssamhället är en icke livsduglig samhällstyp, och varför ska vi försöka rädda det? Jag tänker efter noga, i flera dagar. Frågan rör vid det allra innersta, vid tro, hopp och livsmotivation. Att ha modet och kraften att göra upp med sina illusioner är en av människans allra tuffaste uppgifter. Varför ska vi konfronteras med grå obarmhärtig granit när vi kan linda in oss i sjok av lenaste siden?

Till slut svarar jag att jag tror att potentialen att rädda vår civilisation är mikroskopisk, sedd till den galenskap och insiktslöshet som utspelar sig på samtliga områden; okontrollerad massinvandring, folkutbyte, skolan, sjukvården, den skenande våldskriminaliteten, lögner, korruption och allmänt utbredd dumhet och inkompetens. Sverige är ett land som styrs av dumbommar. Visserligen är det en del av vår mänskliga natur att söka efter krokar att hänga upp vårt hopp på. Men jag ser inga sådana krokar längre, och de jag har sett tidigare har nog mest varit uttryck för ett önsketänkande.

Det som gäller nu är att försöka leva med de insikter som både du och jag har och ändå hoppa upp ur sängen varje dag, göra sig en kopp kaffe, motivera sig att leva på och förse sin organism med bra sammansatt näring och själen med god musik. I övrigt avskärma sig och försöka skydda sig från MSM:s lögner och verklighetsförfalskning så gott man kan.

Så mitt svar på din fråga huruvida vi ska försöka rädda vår samhällsbildning är NEJ. Jag tror inte ens att det går att rädda en civilisation som har bestämt sig för att begå självmord. Det går inte att vända en förstörelseprocess som har gått så långt som den har gjort i Sverige. Jag tror att sådana processer följer vissa naturlagar, och jag har inte lust att ljuga för att hålla människor på gott humör.

Läs hela artikeln

Muslimska Brödraskapet i Sverige - ny bok

Så kom den äntligen ut.
Johan Westerholms bok Islamismen i Sverige
om Muslimska Brödraskapets subversiva
verksamhet i Sverige.

Det är både en nyttig historiebok, omfattande faktasamling och en ren uppslagsbok.

Den bör inte saknas på mediaredaktioner och hos statliga och kommunala myndigheter.
Samt naturligtvis hos alla samhällsintresserade svenskar. 
Inte minst det omfattande personregistret bör ju vara till stor nytta för alla som vill bekämpa Muslimska Brödraskapets omfattande infiltration av det svenska samhällslivet...

Specialstudierna av infiltrationen av tre partier (socialdemokraterna, miljöpartiet och
centern) borde ge många politiker en (senkommen)
aha-upplevelse.
Den allt större och inflytelserika sektorn kring "studieförbundet" Ibn Rushd (islamisternas ekonomiska mjölkko) får också en grundlig och avslöjande genomgång.

Extra nyttiga bilagor är MB:s detaljerade plan för infiltration av det amerikanska samhället, som uppenbarligen också tillämpats i Sverige samt den skriftliga överenskommelsen mellan socialdemokraterna och Brödraskapet om samarbete...

Som bonus bl a intressanta studier av infiltrationen av såväl UD som flera kyrkor.

Så köp boken och hjälp till att sprida den !

En kort filmsnutt från bokens premiär häromdagen.
Aron Flam intervjuar författaren. Även korta intervjuer med Lars Vilks, Björn Söder och Jan Tullberg. 

Antisemitiskt överfall i Nybro

Katerina Magasin avslöjar sanningen bakom en notis i gammelpressen. Judinna överfalls och rånas mitt i Nybro.
Expressen (och polisen) försöker mörka att det handlar om ett antisemitiskt överfall, utfört av tre araber...

*****

Kvinnan i Nybro blev överfallen enbart på grund av att hon är judinna

1 February, 2020 22:36

Jag anklagar er, socialdemokrater och andra politiker som skapat ett Sverige som är ett land livsfarligt för judar att leva i. I Expressen står bara att en kvinna i Nybro överfölls vid bankomaten av tre män, att de försökte ta hennes handväska, och sedan även på hennes halsband. De “uttalade sig nedlåtande” om hennes religion. Men “religionen” var inte vilken som helst. Kvinnan som fick sitt halsband avryckt är judinna och hon utsattes för ett hatbrott av män som talade arabiska. På ren svenska – fy fan! Det är ert fel, socialdemokrater, som ingått en ohelig mesallians med islamister. Ni tar inte avstånd från judehatet. Ni stöttar istället terrorister med våra skattepengar. Ni har gjort Sverige till ett paradis för antisemitism.

“En kvinna i 60-årsåldern blev i dag vid 16.30-tiden överfallen av tre män efter att tagit ut pengar i Nybro. De stal hennes halsband som är försedd med en religiös symbol och uttalade sig nedlåtande om kvinnans religion. Männen misstänks för försök till rån och hatbrott”, står det i Expressen.

Sanningen kommer dock fram på sociala medier. Det var ingen kvinna vilken som helst, utan en israelisk kvinna. Hennes väninna har under kvällen skrivit ett inlägg om det antisemitiska hatbrottet i Nybro. Här är sanningen om det som just nu sker i vårt Sverige. Jag publicerar väninnans inlägg från Facebook men har av hänsyn till inblandade tagit bort namn.
De här kvinnorna har inget förtroende för polisen.

“Jag hade egentligen väldigt bråttom och ingen tid att prata i telefon, men jag såg att det är ett samtal ifrån en israelisk väninna. Så, jag svarade.
Hon skrek i luren. ‘Du anar inte vad som hände mig nu..precis nu… det är inte klokt. Jag skakar fortfarande!’

Innan jag hunnit fråga vad som hade hänt, började hon berätta: 
‘Jag är i Nybro för att handla och precis när jag hade parkerat bilen, så hoppade någon på mig bakifrån. Jag vände mig om och såg tre killar. Två hade skägg, en hade en mössa på sig’.
‘Var det några du kände?, frågade jag.
‘Nej!’, svarade hon, ‘Jag har aldrig sett dem förut. De bara hoppade på mig. De började skrika på mig:

‘Jävla judinna’ och ‘Ni, judar, tror att ni är starka’ och så sade dem något om Israel och en massa saker på arabiska. De kallade mig: ‘Sharmuta’ (hora på arabiska).  
Jag blev så chockad att jag knappt fattade vad de hade sagt.
 
En av dem slet av mitt halsband. Du vet, jag har ett halsband med Davidsstjärna och i den har jag små röda stenar. Den syns knappt, men kanske när jag vände på mig, så såg dem den. Jag vet inte vem de är…Jag fattar inte hur de kunde se att jag var judinna eller israeliska’.
‘Tror du att de har sett dig förut? Kanske i någon affär? Har du pratat hebreiska med någon när du var i en affär?’, frågade jag.
‘Nej’, svarade hon, ‘Jag har ju precis gått ut ur bilen och jag pratade svenska med min väninna. Hon är svenska. Kanske såg de mig när vi hade manifestation på den Internationella Minnesdagen för Förintelsen? Kan det kanske var så?’
‘Var du ensam?’, frågade jag. 
‘Nej. Min väninna var med mig’, svarade hon.
‘Men, då kan du anmäla detta eftersom du har ett vittne’, sade jag.

‘Nej!’, svarade hon. ‘Hon är rädd och vill inte vittna. Jag sade till henne att Polisen inte kommer att göra något om jag inte har ett vittne. Men, hon vågar inte. Till och med svenskar är rädda för att vittna! Vad är det som händer här? Jag fattar inget! Jag skakar. Jag vet inte vad jag ska göra’ 
När min väninna började pratat med mig kunde jag höra att hon var väldigt skakad, men nu var hon nära att gråta. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes snyftningar.
‘Vad vill du göra nu?’, frågade jag, ‘kan jag hjälpa dig på något sätt?’
‘Jag vill att du ska skriva och berätta exakt det jag berättat för dig!’
‘Men, ska du inte göra en Polisanmälan?’, frågade jag och tillade: ‘Det är viktigt att Polisen registrerar sådana händelser’
‘Så, de ska registrera’, svarade hon, ‘och hur ska det hjälpa mig? De kommer ändå att lägga ner det hela. Nej. Jag gör ingen anmälan. Det gör mer nytta att jag pratar med dig’

Så, nu har jag skrivit om min väninnas omskakande händelse. Jag kan inte göra mer än lyssna, skriva, stödja henne och försöka lugna ner henne. Jag avundas inte henne. Jag vet hur det känns och jag vet hur det kommer att kännas för henne även i framtiden.”

Sverige. Socialdemokraterna har ingått allians med islam och israelhat. De har bestämt att islamister ska ges utrymme och gräddfil. Soffan Hermansson låter man bli stämd för att ha kallat extremister deras rätta namn. Vart är detta land på väg?

Ukrainas president sonson till överlevare från Förintelsen

The Ukrainian people like no other understand the tragedy of the lost lives of Jews during World War II. This was emphasized by President of Ukraine Volodymyr Zelenskyy in Jerusalem during a joint speech with Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu.

The President expressed sincere words of appreciation and understanding to all Jews of the world as regards the Holocaust tragedy. He also told stories about people who saved Jews from the Nazis at the risk of their lives, as well as the story of his own family.

One of the stories is about kindergarten director Saide Arifova who lived in the Nazi-occupied Crimea and concealed the nationality of kindergarteners.
"She passed them off as Crimean Tatars, gave them Tatar names, taught them Crimean Tatar language and customs, forged documents and medical certificates. She was a Muslim by religion. She saved 88 Jews,” Volodymyr Zelenskyy noted.

The Head of State also mentioned the Ukrainian priest of the Greek Catholic Church who was in a concentration camp in horrendous conditions with about 700 prisoners. However, he refused early release to continue helping the prisoners.
"He saved Jews by providing them with more than 600 baptismal certificates. He was sent to the Majdanek concentration camp for this. His name was Оmelian Kovch,” the President said.

Volodymyr Zelenskyy also told the story of his own family. Three of his grandfather's brothers were victims of the Holocaust. They were executed by German occupiers. His grandfather came back alive from the front.
"He survived World War II contributing to the victory over Nazism and hateful ideology. Two years after the war, his son was born. And his grandson was born 31 years after. 40 years later, his grandson became president. And today he stands before you,” Volodymyr Zelenskyy said.

The Head of State emphasized that all those stories were about one thing: your nationality, religion, age, gender, place of birth lose their meaning "when there is a good heart that guides you and when there is evil that you confront".

Benjamin Netanyahu thanked Volodymyr Zelenskyy for this speech.