Alice Bah-Kunkes generösa bidrag till islamisterna i Sverige...
Glöm inte det nätverk som slingrar sig från Muslimska Brödraskapets europeiska ledning via de muslimska "mainstream-organisationerna" i Sverige till skumma källarmoskéer där man förbereder shariagängens smågangsters på att göra jihad mot västerlandet.
Låt mig upprepa: Varhelst du finner en salafistmoskée finner du snart en kalifatcell.
"Under Alice Bah-Kuhnkes (MP) tid som generalsekreterare för Ungdomsstyrelsen, från september 2013 till valet 2014, erhöll Hussein Hamad från Borlänge bidrag för islamofobi-projektet Under ytan: 576 000 kronor. Vid samma tillfälle beviljades ”Göteborg mot islamofobi” 591 000. Göteborgs rättvisecenter, som drev projektet, poängterade i sin presentation av projektansvarige Amanj Aziz dennes ”normkritiska” arbete.
Aziz och Hamad verkar i den mest konservativa sunnimuslimska miljön: den salafistiska. I kretsen runt Göteborgspredikanten Anas Khalifa tillhör de den radikala undervegetationen i ett nätverk av organisationer som ringlar sig ner via Sveriges Muslimska Råd, Sveriges Unga Muslimer och studieförbundet Ibn Rushd från Islamiska Förbundet i Sverige. Det senare är i sin tur del av Federation of Islamic Organizations in Europe, som brukar beskrivas som Muslimska Brödraskapets europeiska gren. Företrädare för dessa organisationer säger sig tala i svenska muslimers namn. Sanningen är att de representerar salafism och närliggande islamtolkningar.
Med ekonomiskt stöd från Ungdomsstyrelsen hade Aziz redan 2009 bjudit in Bilal Philips, känd för att ha förespråkat dödsstraff på homosexuella. Aziz ledde därefter den svenska etableringen av brittiska iERA, en salafistisk missionsrörelse. Också iERA har samarbetat med Philips, vars värderingar genomsyrar iERA:s ledarskikt. Det speciella med iERA är annars dess roll som tillhåll för IS-sympatisörer och som bas för terroristrekrytering.
Abdelfatah AbuMaidah – så kallade sig en entusiastisk aktör i iERA:s verksamhet i Borlänge. På en Facebookbild kan han ses dela ut iERA:s broschyrer i Borlänge. På en annan bild poserar han med Hussein Hamad. Den senare har ett pekfinger riktat rakt upp. Båda skrattar. Något år senare fotograferas Abdelfatah AbuMaidah bredvid den efterlyste IS-terroristen och före detta rapparen Denis Cuspert. Fotot tycks taget i Syrien. Båda pekar upp mot den himmel där Cuspert befann sig några månader senare.
Att Abdelfatah AbuMaidah hamnade hos IS var inte förvånande. Under flera år hyllade han al-Qaida och IS på Facebook. Det hindrade honom inte från att ingå i den rätt snäva kretsen runt Hamad och Aziz. Och Abdelfatah AbuMaidah är i detta avseende inte unik. Exemplen är många på svenska IS-krigare sprungna ur miljön runt de organisationer som fick bidrag av Bah-Kuhnke 2013.
Ett inslag i den kamp mot islamofobi som Hamad och Aziz fick statliga bidrag för, är kritik av de terrorlagar som försvårar tillvaron för Syrien-resenärer som Abdelfatah AbuMaidah. Kampen för mildare terrorlagstiftning har även engagerat miljöpartistiska statsråd. Mehmet Kaplan ledde 2008 ett seminarium i ämnet för Charta 2008. Vid seminariet deltog den terrordömde Ali Berzengi samt Yassin Ali, senare grundare av en terroristgrupp i Somalia. Såväl Kaplan som Aziz har ingått i Charta 2008:s styrelse; MP:s språkrör Gustav Fridolin har anlitats som moderator.
Delas av MP, V och F!
Hur ska man förklara MP-ministrarnas engagemang för konservativa islamister? Vid sidan av partiets tradition av Israel-hat, finns ett svar i den identitetspolitik och normkritik som MP tillsammans med F! och V politiskt förvaltar.
Just normkritik kan tyckas svår att kombinera med salafismens rigorösa regelverk. En svensk predikant som ofta framträtt med Aziz och Hamad är Abu Muadh. I dennes videopredikningar ges aldrig utrymme åt individuella avvikelser. Att följa en norm, härrörande från profeten Mohammed, är A och O. Därför bör ”parmiddagar” organiseras så att kvinnorna sitter för sig, männen för sig. Rättrogna män bör handla mat vid stängningsdags för att slippa känna åtrå till obeslöjade kvinnor. Uppenbarligen anses motsvarande åtrå aldrig drabba kvinnor inför män.
För att förstå hur man inom ramen för akademiskt förankrad ”normkritik” kan försvara dylika regelverk, måste kodordet ”maktanalys” beaktas. Maktanalysen utgår från västvärldens och de västliga föreställningarnas historia av förtryck. Det innebär att det uppfattas som ett obehagligt maktuttryck, när kritik formuleras mot någonting som avviker från västliga normer och värderingar. Den muslimska kvinna som revolterar mot salafistiska regelverk kan således klandras dubbelt: dels från konservativt håll, för att hon avviker från en ålderdomlig norm, dels från radikalt (normkritiskt) håll, för att hon ”befäster” en västerländsk norm."