tisdag, mars 12, 2013

Biskop som hyllade DDR-kommunismen

Sommaren 1987 tillbringade jag några
veckor i Thüringen i det s k DDR.
Min avsikt var att resa runt och besöka
medeltidsstäder, särskilt sådana med
Lutheranknytning, och sedan var det ju
dessutom en nästan groteskt billig semester.
På köpet fick man den ständiga brunkolslukten
och surrogatkaffet.
Priserna på sådant som brötchen och potatis var
frysta till 1948-års prisnivå. Det berättades om
hur kolchosbönderna utfodrade sina grisar med
brötchen á 2 pfenning styck, den billigaste
grismat som fanns att uppbringa...
DDR sjöng på sista versen, även om en
tillfällig besökare inte begrep hur nära
sammanbrottet var.
Det är ingen överdrift att säga allt präglades
av misär. En västerlänning bemöttes dock med
yttersta försiktighet. Det lilla som fanns att
köpa kostade å andra sidan nästan ingenting.
Jag delade bord på mitt (efter östtyska för-
hållanden) förstklassiga slottshotell med ett
äldre par där mannen var pensionerad
departementstjänsteman. De var de enda
gästerna som inte var rädda för att prata
med västerlänningen.
Sista kvällen frågade han om han fick
ställa en personlig fråga. Javisst, sa jag.
- Varför reser en svensk, som kan resa 
varthelst han vill i världen, till DDR på
sin semester ?
Underförstått: medan vi bara längtar härifrån...
Jag svarade medeltidsstäder och Lutherminnen,
men har senare ofta tänkt på frågan.
Hoppas det gamla paret fick uppleva die
Wende och hann besöka Paris och Rom,
där de varit före kriget och dit de längtade.
**
Samtidigt som detta utspelades reste en svensk
biskop och fem riksdagsledamöter runt i
samma stat.
De tycks ha sett ett helt annat land och
träffat helt andra människor än jag...
Anders Brogren har skrivit en utomordentlig artikel
om Stockholmsbiskopens Lars Carlzon tid som ord-
förande i Förbundet för förbindelser med Tyska
Demokratiska Republiken.
Carlzons slutsats 1987 var:
– Men det mest anmärkningsvärda är kanske
den förändring som märks i atmosfären. Folk
uttrycker sig frimodigare. Man får en känsla
av att människor i allmänhet i DDR är mera
till freds. Den motvind som man tidigare
tyckt sig märka verkar nu vara borta.
Och två år senare rasade allt över
en natt och biskop Carlzon blev
tvungen att avveckla sitt förbund...
**
Var Carlzon och hans gelikar okunniga och
godtrogna eller renodlade opportunister ?
Carlzons företrädare som ordförande, (s)-
riksdagsmannen Stellan Arvidson, får nog
betecknas som en ulv i fårapäls.
En ideologisk kommunist som insett att
han kunde få mycket mera reell makt
i SAP. Och sådana fanns det fler av.
**
Två böcker om DDR, som kan ge oss
mycket att fundera över är Birgitta
och Jörn Donners klassiska Rapport
från Berlin (W&W 1966). Donner var då
ungkommunist på glid från partiet...

***
(Tipstack till Tankar om IB !)
kl.