torsdag, oktober 13, 2011

Därför misstrodde SÄPO Olof Palme...

Apropå Finlands moderna historia där
det ibland har varit svårt att urskilja
Det finns både likheter och skillnader
mot Sverige.
**
I förra veckan hade Fokus en intressant
till 1978 bl a chef för kontraspionaget.
En gammaldags rakryggad och opolitisk
ämbetsman, som Olof Palme därför hatade:
Varför misstrodde Palme säkerhetspolisen?
– Det bottnade bland annat i att Palme lyssnade
på skvaller som gick ut på att jag var Amerikafrälst
och höger­man. Jag var en politisk motståndare
eftersom jag inte var en medspelare.
Den som inte var med Palme var mot Palme. Det
var en massa beskyllningar mot mig: att jag s
kulle ha stoppat vapenleveranser till motstånds-
rörelsen mot Grekjuntan och att jag samarbetade
med både den juntan och med Chilejuntan och
andra dumheter. Personer inom Säpo som jag
stoppat i karriären, därför att de uppfört sig olämpligt,
sprang till Palme och han hade det dåliga omdömet
att lyssna på dem.
– Jag respekterade Palme som regeringschef och han
fick alla informationer han borde ha. Under gruvarbetar-
strejken i Malmfälten 1969, till exempel, skrev jag själv
ut uppgifter han ville ha om kommunister som var
inblandade.
Strejken i sig hade ingenting med vårt arbete att göra,
det var en arbetskonflikt, men den kunde utnyttjas,
också av främmande makt. Palme var väldigt intresserad.
– Han fick också, under utredningen om IB, en lista på
personer i hans närhet som hade kontakt med Bratt,
Guillou och andra journalister.2 Det var en förteckning
bara, inga värderingar. Han begärde den av oss. Han var
väldigt upphetsad efteråt.
IB måste ha varit en källa till konflikt?
– Javisst. Problemet med IB var ju att organisationen var
hemlig för svenska folket och att den sysslade med sådant
som inte var förenligt med svensk lag.
Allt det där tillstötte sedan Palmes gode vän Birger Elmér
tillträtt och de hade blivit av med Thede Palm som inte
gick i partiets ledband. IB krävde att vi skulle överföra
säkerhetsuppgifter till dem, alltså ett parti­kontrollerat
organ, och det vägrade vi naturligtvis. Och när de höll
på med något på hemmaplan, fotograferade demonstrationer
till exempel, och avslöjades, fick vi klä skott.
De gjorde strandhugg längs Finska viken, greps av finsk
polis och vi fick sopa upp efter dem. Det var ständiga
konflikter med IB.
Misstrodde Säpo regeringen?
– Nej. Jag misstrodde Palme eftersom han lyssnade på
detta skvaller. Jag misstrodde honom för att han
försökte få oss att avbryta samarbetet med CIA och
in­leda ett samarbete med KGB. Den statschef som
säger så är i ryssarnas garn eller rör sig åtminstone
inom deras intressesfär. Det tydde på att han hade
för avsikt att ändra det svenska försvarsbeslutet
som slog fast att hotet mot Sverige kom från öst –
vilket styrde vårt arbete. Sverige tillhörde västsidan,
även om vi inte var med i Nato. En statsminister ska
inte driva sin egen utrikespolitik, men det gjorde
Olof Palme.
***