I tisdags skändade kommunisterna minnetav Kristallnattens offer i Malmö.
Den gamle ärkestalinisten Joachim Lentz
och riksdagens antisemitiska knäppgök
nr 1 Veronica Palm hetsade som vanligt
mot Israel.
**
Samtidigt skrek deras kollegor i Kristian-
stad sig hesa:
Och när deltagarna tågade i väg i ett
fackeltåg haglade slagord som
"Inget jävla rassetjafs, arbetarklass
mot överklass!" "Länge leve Palestina!
Länge leve Gaza! Länge leve intifadan!"
och "En sista deportation, Erik Almqvist
över bron!"
Förresten, handlade inte demon-
strationerna om Kristallnatten...?
**
En som inte lät sig luras är miljöpartisten
i Malmö som bloggar under namnet
"Vilse på Värnhem":
Antisemitismen gör comeback.
Ikväll tänds det facklor mot rasismen, men jag
är inte där. Jag tar en kopp kaffe och läser lite
i min bok istället. Det är årsdagen av Kristall-
natten och alla krafter som kan samlas mot
rasismen hade behövts på samtliga torg i hela
stan. Men jag står inte bredvid människor som
förtiger den framväxande antisemitismen, eller
skyller det på judarna själva och jag vägrar att
lyssna på en riksdagsledamot som i sin blogg
undrar vem dom utvalda ska bränna nästa gång.
Dom utvalda, guds egendomsfolk, kristi mördare.
Vi som är lite pålästa hör när antisemitismens
fula tryne sticker upp och vi deltar inte i skiten.
Så hampar det sig att människor som jublar över
ship to Gazas nyttiga idioti för Hamas tränger ut
överlevande från koncentrationslägren från Gustav
Adolfs torg på självaste minnesdagen för kristallnatten.
Detta samtidigt som man i en annan ände av stan kan
höra små barn skrika att judar är tjuvar och där israel-
vänner åker på spö för sina åsikters skull.
Jag älskar mitt Malmö, men jag älskar inte allt som
händer här.
Och det jag tycker allra sämst om är rasismen,
oavsett mot vem den slår.
*****