DILSA DEMIRBAG STEN
skriver en tänkvärd och rolig krönika i
FOKUS, nr 4,
(2 - 9 februari 2007)
Den finns tyvärr inte på tidningens nätsida,
men kan läsas via Snaphanen.
Här är några utdrag:
"Den vänster som mina föräldrar tillhörde
ville ha revolution, störta diktaturerna till
vilket pris som helst och den föraktade
religioner. Få vänstermänniskor förstod
eller ville se vidden av förtrycket i föregångs-
landet Sovjetunionen."
(....)
"Med Berlinmuren föll även mina
föräldrars världsbild.
Synen på Kuba och Sovjetunionen
förändrades dramatiskt i vårt hushåll.
Vad hade vi stött? Lillgammal som jag
var kände jag mig högst delaktig i
familjens politiska engagemang och
därmed medansvarig för förtrycket i
Sovjetunionen.
Vi kunde inte ändra på historien men
vi kunde i alla fall bidra till att forma
en mer demokratisk framtid.
Nu skulle även diktaturerna i Öst störtas,
demokratin skulle spridas, med våld mot
antidemokratiska krafter om så krävdes.
Men engagemanget mattades och någon
tydlig politisk kompass fanns inte.
Historien hade hunnit ikapp vänstern och
vår värdegrund hade skakats om fundamentalt.
Splittring och förvirring präglade vänstern i många år. "
(......)
"Vänstern har hittat en ny ideologisk
grund och börjat vurma för en religion - islam.
Debattörer som Per Gahrton, Erik Wijk,
Åsa Linderborg och Mattias Gardell
representerar denna nya diktatur- och islamvurm.
Fascinationen inför totalitära regimer har
Fascinationen inför totalitära regimer har
funnits sedan länge inom vänstern.
Det nya är islamkramandet.
Denna religion ansågs tidigare vara kvinno-
förtryckande, totalitär, vetenskapsfientlig och
begränsande för det fria ordet.
Vänstern har bytt plats med högern och
försvarar nu traditionella och reaktionära idéer,
förutsatt att de inte är västliga.
Det är en halsbrytande saltomortal,
som kommer att sluta med att
vänstern ramlar på ändan. "