Apropå gårdagens notis om terror-DVD fick jag ett mail från en gymnasielärare i Malmö. Då jag tycker innehållet är av intresse för en större läsekrets har jag bett att få publicera ett utdrag ur det. Läraren har accepterat på villkor att varken skolan eller hon identifieras.
"För ett par månader sedan kom jag in i en IT-sal där det skulle pågå självstudier. Ett tiotal av de arabiska pojkarna i klassen var samlade kring en PC och stämningen var hög. Spontant trodde jag att det rörde sig om porrsurfning på nätet och gick fram och tittade i förhoppningen att de skulle skämmas. Men ack nej, de tittade på DVD med mord på gisslan i Irak. Den ena vidriga halshuggningen efter den andra rullade över skärmen.
Något chockad frågade jag vad de sysslade med. "Vi tittar på när Allahs kämpar dödar judarna och amerikanarna", blev svaret.
- Det är vidrigt när man dödar oskyldiga människor, försökte jag tillrättavisa.
De begrep inte vad jag talade om. Alla pratade i mun på varandra och försökte förklara för mig att "de otrogna" nu fick sina rättvisa straff.
När en japan halshöggs på skärmen skrattade Amir och pekade: "Så ska det gå alla judar".
Hans kompis fyllde på med "Allah Akbar !"
Stämningen blev snabbt hätsk. Mina försök att diskutera provocerade bara fram allt djärvare utspel, varför jag gick därifrån.
(...........)
Jag var fortfarande chockad när jag fick tag på studierektorn och berättade vad som inträffat. Tyvärr blev jag inte mindre chockad över hans totala likgiltighet. Först menade han att det var elevernas privatsak vad de tittade på för filmer. När jag hänvisade till skolans uppgift att fostra till demokrati och mot våld och rasism tyckte han att jag "överdrev".
Till slut blev tonen så irriterad att han fräste "Du får väl ta jobb på någon jäkla Sörgården-skola med välartade svenska elever".
Visst är frestelsen stark att byta jobb och förtränga verkligheten, men det skulle kännas som ett svek mot de ideal som jag och många av mina kollegor fortfarande tror på. Om vi försvinner, ja då blir det sådana som studierektorn kvar. Och nog förtjänar ungdomarna något bättre...."