Sverige och Finland

Pennan & Svärdet, militärhistoriska bokklubbens nyhetsbrev,

säljer inte bara böcker utan har också i varje nummer mycket

tänkvärda artiklar.

Ur fredagens brev:

Vårt östra broderland Finland lät aldrig avveckla sin Försvarsmakt

så grundligt som vi gjorde det i Sverige. De historiska erfarenheterna

gjorde att man bibehöll det så kallade ”invasionsförsvaret” till skillnad

från i Sverige. Värnplikten bibehölls och effekterna av detta blir

tydligare för varje dag. Sammanlagt mobiliserar Finland idag

280 000 soldater i händelse av kris eller krig. Vi i Sverige kan

skapa en samlad Försvarsmakt om 50 000 soldater

varav 22 000 är hemvärnssoldater.

Varför denna obalans kan man fråga sig?

(.....)

Den allmänna värnplikten och utbildning av hela den tjänstdugliga

manliga åldersklassen ger på ett kostnadseffektivt sätt de finska

stridskrafterna ett bra tillskott på kompetens. Den frivilliga

militärtjänsten för kvinnor utvecklas även som en del av

det totala systemet. Antalet kvinnor som tjänstgör

i krishanteringsuppdrag försöker man utöka. 

Mönstringssystemet förbättras genom att de värnpliktigas

specialkompetenser och förmågor beaktas.
Den finska reservens utbildningssystem är en helhet, i
vilken ingår försvarsmaktens repetitionsövningar och
frivilliga övningar samt Försvarsutbildningsföreningens
kurser.

Förändringar i omvärlden visar på vikten av att det finska

samhället har förmåga att klara av kriser, och i detta spelar

försvarsviljan en viktig roll. Försvaret är hela folkets sak, och

finländarnas höga försvarsvilja är grunden för försvarsförmågan.

En viktig del upprätthålls genom organisationerna som utför

frivilligt försvarsarbete. Den stora försvarsviljan upprätthålls

i Finland genom kvalitet i utbildning av de värnpliktiga. Därutöver

genom att det frivilliga försvarsarbetet stöds av den finska

försvarsmakten. Försvarsutbildarna i Finland har utvecklats

till en strategisk partner för den finska försvars-

makten. Målet är att stärka det frivilliga försvarets roll

i det lokala finska försvaret av hembygden.

Sverige kan lära av Finland i mer än ett avseende!

***

Redaktörens kommentar:

En gammal soldat, som under 25 år beskådat

Sveriges avrustning kan intet annat än avundas

Finlands folk.

Just nu pratar alla de svenska avrustningspartierna

febrilt om att "återställa" allt som förlorats.

En blek kopia av värnpliktsförsvaret ska ersätta

dagens legosoldater på ständiga uppdrag i

främmande världsdelar. Att kriga i Mali ger säkert

bra övning, men inte stärker det Sveriges motstånds-

kraft mot Putins post-sovjetiska hot...
Mot Röda Armén kan Sverige ställa 22.000
hemvärnsmän och en handfull nyutbildade
värnpliktiga* med i stort sett väktarutbildning...

Det bör tilläggas att såväl frivilligorganisationerna

som det civila försvaret i stort sett har avvecklats
under de senaste 20 åren. Det som återstår är
små kamratföreningar för veteraner.
Ett svek mot Sveriges folk som både den

förra och den nuvarande regeringen med liv och

lust deltagit i....

***

* en årskull består f t av ca 93.000 ungdomar;
av dessa kommer 10.000 att kallas till mönstring
och en mindre del av dessa inkallas till tjänstgöring...
(källa: Rekryteringsmyndigheten)

Till Israels Självständighetsdag 2018

Med anledning av Israels sjuttioårsdag,

som just nu pågår i Jerusalem under
sjuttio timmar: 

Här sjunger den tyvärr tidigt bortgångna
Ofra Haza 

Yerushalayim Shel Zahav
(Det gyllene Jerusalem),
sången som blev symbolen för
stadens befrielse och återförening 1967
efter över tvåtusen års 

främmande ockupation:

"Jerusalem of Gold" (Hebrew: ירושלים של זהב‎, Yerushalayim Shel Zahav)

is a popular Israeli song written by Naomi Shemer in 1967.

The original song described the Jewish people's 2000-year

longing to return to Jerusalem; Shemer added a final verse

after the Six-Day War to celebrate Jerusalem's

unification under Israeli control.

At that time, the Old City was under Jordanian rule;

Jews had been barred from entering, and many holy

sites had been desecrated. Only three weeks after the

song was published, the Six-Day War broke out. The song

was the battle cry and morale booster of the Israeli troops.

Shemer even sang it for them before the war and festival,

making them among the first in the world to hear it.

On 7 June, the Israel Defense Forces captured the eastern

part of Jerusalem and the Old City from the Jordanians.

When Shemer heard the paratroopers singing "Jerusalem

of Gold" at the Western Wall, she wrote a final verse, reversing

the phrases of lamentation found in the second verse.

The line about shofars sounding from the Temple Mount

is a reference to an event that actually took

place on 7 June.

Full storm kring antisemitisk Labourledare



Onsdagens parlamentsdebatt blir inget Labourledaren

Jeremy Corbyn kommer att minnas med någon större

glädje.

Medan regeringen skrockade förtjust gick den ena Labour-

politikern efter den andra upp och fördömde sin ordförandes

antisemitiska uttalanden och stöd för allsköns islamistiska

tokerier. Samtidigt medan debatten pågick demonstrerade

ett antal av hans anhängare utanför Parlamentet till stöd

för Iran och Assads regim...

Det som (förhoppningsvis) blir dödsstöten för Corbyns

redan havererade karriär var nog ändå den judiska
ledamoten Luciana Bergers närmast brutala avrättning
av sin formelle partiledare.
Hon, liksom flera andra, berättade också om hur Corbyns
antisemitiska och trotskyistiska anhängare utsatt dem för
mobbing och våldshot för att de vågat angripa extrem-
vänsterns antisemitism.

Hon fick stormande applåder, medan
en slokörad Corbyn till slut slank ut ur
Parlamentet utan någon helst kommentar...

Se mera här

...och här

Opinionsgrupp mot antisemitism kommenterar

Tariq bakom galler

Tariq Ramadan, dotterson till Muslimska brödraskapets grundare

och MB:s store "ideolog" och omslagspojke sitter som ni tidigare
läst ordentligt i klistret. Han sitter häktad för tre våldtäkter

i Frankrike.

Han sveptes med i den stora "metoo"-vågen under hösten.

Allt tyder på att de tre kvinnorna i Frankrike bara är början.

En mängd kvinnliga studenter från Schweiz och Storbritannien

berättar om otäcka upplevelser med den arrogante lektorn. 

Samtidigt mobiliserar Muslimska Brödraskapet och deras

allierade inom extremvänstern allt stöd för den "stackars"

Tariq genom namn- och penninginsamlingar. De verkligt

skyldiga är i deras ögon naturligtvis de kvinnor som anmält

honom och som nu hängs ut i medierna och terroriseras

med våld och hot.

Muslimska Brödraskapet ser avslöjandet av Tariq

Ramadan som ett angrepp mot sig själv.

Läs mera i Giulio Meottis artikel i Gatestone.

"If you thought it was challenging for women to come forward and accuse Harvey Weinstein of rape, consider accusing the Islamic theologian Tariq Ramadan", wrote Sylvie Kauffman, the former editor

of Le Monde.

Tariq Ramadan, the grandson of the founder of the Muslim Brotherhood, Hassan al-Bana, is a Swiss lecturer on Islam with millions of followers and one of Time Magazine's "men of the year". Accused of rape by three women, however, Ramadan is now in custody of the French police. In denying the allegations of sexual violence, his #MeToo case has turned into a political and religious affair.

The Algerian writer Kamel Daoud summarized the response of the Arab-Islamic world to the Ramadan affair: "Silence, discomfort, embarrassment and theories of mass conspiracy".

The Muslim communities likely know what is at stake in the case of Ramadan, which the Muslim sociologist Omero Marongiu-Perria has called a "crumbling myth". But if the Muslims' silence and defense of Tariq Ramadan is something regrettable, Western silence is worse.

Ramadan's ethnic and religious identity -- as is becoming increasingly common (for instance, here, here and here) -- has been evoked as part of his defense. After the first sexual accusations came out against Ramadan, Professor Eugene Rogan, Director of Oxford's Middle East Centre, where Ramadan also teaches, defended his colleague. Ramadan, Rogan said, is a "prominent Muslim".

According to the French philosopher Pascal Bruckner, "the blindness of the Anglo-Saxons on political Islam is frightening. In the United States, as in the UK, attacking Tariq Ramadan earn you a charge of racism".

130 personalities, including the economist Thomas Piketty and the French feminist Caroline De Haas, have defined the case against Ramadan as "a political campaign that, far from defending the cause of women, imposes on our country a destructive agenda of hatred and fear".

Thousands of people in Europe and millions in the Arab world are simply not willing to accept that Tariq Ramadan can be judged and found guilty by a system of democratic, Western and secular justice. That is the question at stake: will we witness the triumph of extremists over powerless Muslim women who will most likely never again have the courage to denounce their Muslim aggressors? This desire to perpetuate inequality seems why enormous amounts of money are being collected to defend Mr. Ramadan.

107,000 euros were immediately raised to defend Ramadan. Then, in just two days, an additional 26,000 euros were collected.

The imprisonment of such a legend -- the grandson of the founder of the Muslim Brotherhood -- has caused a stir in the French and Swiss Muslim communities and mobilized a powerful propaganda machine. First the "Free Tariq Ramadan" website was created. Then 137,000 people signed an appeal to free him. Nadia Karmous, head of the Association of Muslim Women in Switzerland, supported the theologian as "a reliable and caring person". At a recent "Annual Meeting of Muslims of France" in Bourget, a "support committee" for Ramadan was launched. His books were sold, and people collected funds and signed letters to French President Emmanuel Macron and the Minister of Justice, Nicole Belloubet, asking for the release of their idol.

The goal seems to be to turn Ramadan into a martyr. According to Asmar Lafar, the president of the "Muslims of France" organization, Ramadan's pensée ("thinking/worldview") is still "intact" despite the accusations. People holding placards saying "Free Tariq Ramadan" rallied in Paris.

Meanwhile, the three women who accused Ramadan of rape have been the subjects of intimidation, violence and threats.

Their daily hell has been exposed by the French weekly Marianne. "You only get what you deserve" is one of the many messages "Marie" (one of the two women who uses a pseudonym) receives every day. Except that message came from one of Ramadan's brothers.

"I go out less and less", she said. A few days ago, she was attacked on the street. "Dirty bitch", four young men shouted at her.

One day, while "Marie" was bringing her son to school, a car stopped and the driver shouted, "Shut up; watch out for your children". On March 24, she was violently assaulted in the hall of her home by two men who beat her up, sprayed water on her and said: "Next time it will be gasoline".

"Christelle", the second woman using a pseudonym, receives emails from strangers containing "very specific information about her private life and schedule".

Henda Ayari, who filed the first complaint against Ramadan on October 20, 2017, no longer receives any support: "My family does not speak to me any more". Her name, phone numbers and addresses were disclosed on social media.Her care was vandalized. "I cannot go shopping anymore," Ayari said, "I cannot walk down the street, I go out with a cap, sunglasses and my head down... "I have not received any message [of support] from feminist organizations" she told Marianne.

All the testimonies are similar: "Phone calls in the middle of the night, people who are breathing or laughing at the other end of the phone".

Very few talk about this #MeToo of multiculturalism, or about those who blame Ramadan's alleged victims. According to The New Yorker:

"Ayari, who has received death threats, is a former Salafist who broke with Islam and has became a devout feminist and secularist à la française. She is something of a heroine in the extreme-right circles of the fachosphère, where Islamophobia is a ticket of admission".

So according to this, the "real" problem is "Islamophobia", not the Muslim subjugation of women.

Få feminister och vänsterradikaler har öppet vågat (eller velat ?)

stödja de våldtagna kvinnorna.  Så även i Sverige.
Från t ex MP och Fi: dödstystnad. 
(Om de inte rentav stödjer de som mobbar offren...)

Tariq Ramadan is extremely lucky. If he is judged according to Islamic law, he will almost certainly be found innocent. In Islam, the testimony of a female in court is worth half that of a man (Quran 2:282). If Ramadan is found guilty, he should thank France for having a secular democratic justice system. Otherwise, under Sharia, he would be stoned to death for adultery, as done in Somalia. Not so bad for an "Islamophobic" country such as France. Ramadan's alleged victims are less lucky. Either way, they will have to continue to live in a society that treats them not as victims but as enemies.

Giulio Meotti, Cultural Editor for Il Foglio, is an Italian journalist and author.

*** 

Snubblade igår över en läsvärd artikel från

en tidning i Emiraten:

‘Tariq Ramadan's victims could be in their hundreds’

– new exposé

Förintelsens Minnesdag

Idag högtidlighöll Israel

Minnesdagen över Förintelsen
(Yom HaShoah).

Kl 10 stannade hela landet för en

stund medan luftförsvarssirenerna tjöt.

Buses and cars halted on streets and highways as Israelis
stepped out of their vehicles and stood with heads bowed.
The sirens were followed by ceremonies marking Holocaust
Remembrance Day in schools, public institutions and army
bases.
Holocaust Remembrance Day is scheduled on the same
date as the Warsaw Ghetto Uprising — the ultimately
doomed revolt that played an important role in
defining Israel’s national psyche. Israel’s identity is
defined by the axiom that never again will Jews
be helpless in the face of annihilation.
(Times of Israel)

Samtidigt vandrade 12.000 människor med Israels och
Polens presidenter i spetsen i "De levandes marsch"
mellan Auschwitz och Birkenau, platsen för mordet
på över en miljon människor under den tyska
ockupationen.

Norsk biståndsorganisation bötfälls för terrorstöd

Den stora socialdemokratiska biståndsorganisationen

Norsk Folkehjelp har avslöjats som stor terrorfinansiär.

Den kapitalstarka organisationen med över 2.000 anställda

som bedriver en mycket blandad verksamhet (bl a nio

asylhotell i Norge) har pumpat in tiotals miljoner i

terrororganisationer som Hamas, PFLP, DFLP

och olika iranska myndigheter. Samtidigt har

man uppburit omfattande stöd för sina projekt från

amerikanska USAID. Genom att missbruka bidragen

till stöd åt organisationer och stater som finns på

USA:s listor över terrororganisationer har man

begått ett federalt brott, för vilket man nu åtalats. 

För att undvika en dom för terrorfinansiering

ingick Folkehjelpen häromdagen en förlikning

med amerikanska justiedepartementet 

som innebar att man betalade ett skadestånd

på 2,025 miljoner dollars (ca 20 miljoner

kronor).

Norsk Folkehjelp tvangs redan 2013

återbetala flermiljonbelopp till norska

staten för försnillade biståndsmedel.

Inte oväntat försvarar sig den hårt trängda

Folkehjelpen genom att angripa den

amerikanske advokat som uppmärksammade

amerikanska myndigheter på missbruket.

Folkehjelpens supporters kallar honom

"rettskriger for Israel" och påstår att

hans arbete hotar "humanitär hjälp".

Om det är "humanitärt" att hjälpa terrorregimen

Hamas att fortsätta sitt våldsregemente mot

gazanerna liksom Margot Wallström förespråkar...

Ja, då kan man bara önska advokaten lycka till med

att driva fram fler åtal mot terrorfinansierande

biståndsorganisationer.

Nästa gång kanske SIDA och Svenska

Kyrkan ?

NGO-Monitor följer penningflödet från framförallt

Europa till den internationella terrorismen.

Se uppslagsordet Sweden på deras hemsida.

Enligt UD:s officiella siffror ska Sverige pumpa

in 1,5 miljarder kronor i Hamas och den

fallfärdiga PLO-regimen under 2015-19.

Inte konstigt att Wallström får en terrormedalj

av största storleken....

  

Muslimska Brödraskapet marscherar igen...

Ett litet klipp ur Nyheter idag från lördagens pinsamma

begivenhet i Stockholm:

STOCKHOLM Under lördagen hölls en minnesgudstjänst för offren

på ettårsdagen för den islamistiska terrorattacken på Drottninggatan

den 7 april 2017.

Bland de inbjudna talarna – imam Mahmoud Khalfi från Stockholms

moské. En person och verksamhet som pekas ut för associering

med Muslimska Brödraskapet.

(.....)

En stund in i gudstjänsten gavs utrymme för representanter från de
två övriga abrahamitiska religionerna, islam och judendom, att
säga några ord. Den som fick representera islam var Mahmoud Khalfi,
imam vid Stockholms moské.
Mahmoud Khalfi har tidigare hyllat islamismens intåg i Sverige, något
som religionsforskaren Sameh Egyptson avslöjat på sin blogg:
”Genom Mehmet Kaplans politiska karriär skedde ett genombrott för
islamisterna i svensk politik.” skriver Khalfi i en artikel för Tunisnews.
Khalfi har själv bekräftat associationer till Muslimska Brödraskapet.

”Ja, det är ingen hemlighet att vi har kopplingar till Brödraskapet, vi
väljer det som riktning. Men det är inte så att vi får direktiv från Marocko
eller Egypten vad vi ska göra, vi är en självständig organisation i Sverige”,
har han sagt i en intervju med ETC.

Muslimska Brödraskapet är enligt forskaren Magnus Norell pappa
till de flesta organisationer och nätverk som dominerar politisk islam i Väst,
så även i Sverige.
”Genom att effektivt skaffa sig en position som representant för muslimska
kommuniteter, spelade man ut andra muslimska grupper om vem som skulle
företräda muslimer i relation till den politiska och ekonomiska makten”,
skriver Norell.
***

Den som vill läsa mer om det som MSB, Myndigheten för
Säkerhet och Beredskap, ser som ett allvarligt hot
mot Sveriges demokrati: Muslimska Brödraskapet

rekommenderas  den senaste MSB-rapporten av
Aje Carlbom och Lorenzo Vidinos artikel i Kvartal.

Mer från Gaza

Då en del läsare tydligen missade länken till

IDF:s film från Hamas anfall mot Israel

i måndags lägger jag ut hela filmen här.

 

 

Se också Elder of Zioyns omfångsrika artikel

om Hamas "demonstration" med många filmlänkar.

Han publicerar också Hamas dödsannonser för

de tio "oskyldiga civila" som bet i gräset vid

försöket till stormning av gränsstaketet....

Kompletterad med IDF:s lista

över terroristerna:

 

 

F ö fick Israel en klapp på axeln

från ett oväntat håll....

Samtidigt avslöjar det välunderrättade
Meir Amit Information Center hur Hamas för
en vecka sedan "generalrepeterade" angreppet
mot Israel med över 30.000 aktivister.... 





Hamas och SvT till storm mot Israel

Paul Widén, svensk journalist i

Jerusalem, Israels huvudstad, är

upprörd över SvT:s desinformation 

kring Hamas attack mot Israels gräns.

När SVT summerar Långfredagens våldsamheter på gränsen mellan Israel och Gaza blir det förstås inte många rätt. Trots sin mångmiljardbudget består rapporteringen nästan uteslutande av referat och sammanfattningar av andra mediers rapportering, gjord av en SVT-journalist i Stockholm. Faktaurvalet är som vanligt extremt selektivt. Uppgifter från “det palestinska hälso-departementet” citeras helt okritiskt utan att nämna att departementet i fråga kontrolleras av den palestinska terroristorganisationen Hamas. Faktum är att Hamas roll i organiseringen av våldsamheterna inte heller nämns, eller att Hamas de facto kontrollerar Gaza: Hamas nämns inte alls i SVT:s sammanfattning av den blodigaste dagen i konflikten mellan Israel och Hamas på över tre och ett halvt år.

Så vad är då bakgrunden till det senaste våldsutbrottet? Ett antal palestinska organisationer har under en längre tid planerat kontinuerliga protester mot Israel mellan den 30 mars och den 15 maj. 

 Antiisraeliska demonstrationer brukar varje år organiseras i samband med dessa datum: den 30 mars uppmärksammas yowm al-ard (“landdagen”), till minne av arabisk-israeliska protester mot den israeliska statens landkonfiskering i Galiléen 1976; den 15 maj uppmärksammas yown al-nakba (“katastrofdagen”), dagen efter att staten Israel utropade självständighet 1948. Styrkan i demonstrationerna varierar från år till år beroende på hur stort behov ledarskapet i ett givet land/område är av politisk distraktion. 2011 var demonstrationerna särskilt intensiva på gränsen till Syrien – för att avleda uppmärksamheten från de syriska massprotesterna mot regimen i Damaskus som pågick samtidigt. Detta kan jämföras med långfredagens demonstration i södra Libanon – som stoppades av libaneisk militär innan den ens nådde gränsen, eftersom Libanon i nuläget inte vill riskera en konflikt med Israel.

Att uppemot 30000 palestinier deltog i fredagens protester i Gaza handlar alltså inte om “folklig mobilisering”, som den “Mellanöstern-kännare” som SVT har letat reda på hävdar. Ingenting sker i Gaza utan Hamas tillåtelse och Hamas själva existens råkar i år hänga på en mycket skör tråd. Försoningssamtalen med den palestinska myndigheten har varit fastkörda i över tre månader. Nästan alla smugglingstunnlar under gränsen till Egypten har förstörts av egyptisk militär. Israel håller på att konstruera en underjordisk barriär längs med sin gräns till Gaza och förstör under processen systematsikt Hamas attacktunnlar under denna gräns. USA har fryst en stor del av sina utbetalningar till UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar som närmare en miljon av Gazas invånare är beroende av för sin matförsörjning. Arbetslösheten ligger på minst 43%. Det råder brist på el, rent vatten och sjukvård. 
Det som pågår i Gaza kan alltså utan överdrift beskrivas som en total samhällskollaps, och ansvaret för detta vilar nästan helt och hållet på Hamas, Gazas de facto styrande makt sedan 2007. Missnöjet mot Hamas bland Gazas befolkning har därför aldrig varit större, vilket än en gång har fått Hamas att ta till det väl beprövade och mycket effektiva politiska knepet “skyll på judarna”.


Det uttalade målet med de palestinska massprotesterna är att forcera gränserna och förinta staten Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) har därför – föga förvånande – fått order om att förhindra detta.  
16 palestinier dödades under fredagens protester i Gaza efter att ha försökt forcera gränsen. Anders Persson, den “Mellanösternkännare” vid Lunds universitet som SVT citerar, menar att Israels “hårdföra svar” kan ses som ett försök att avskräcka framtida protester. En mindre förljugen tolkning av händelserna är att Israels agerande enbart handlar om att säkra sin internationellt erkända gräns från sina uttalade fiender. När en lista med namnen på de palestinska dödsoffren publicerades under lördagen tvingades Hamas mycket riktigt erkänna att fem av dess medlemmar fanns med på listan. Senare samma kväll uppgav IDF att ytterligare fem av dödsoffren var medlemmar i andra terroristorganisationer.

Paul Widen
Jerusalem

***

Se också IDF:s rapport från Hamas attack mot gränsen