Just nu tycks åsiktsetablissemanget i Europa ha
återupptäckt yttrandefriheten. Journalister som
igår tyckte att folkresningen PEGIDA borde förbjudas
och oliktänkande författare eller debattörer tigas
ihjäl; antisemitiska politiker som Veronica Palm som
igår tyckte att den som kritiserar jihadismen ska
hämtas av polisen, är nu plötsligt stora anhängare
av yttrandefrihet.
Löjligt, javisst. Och det kommer inte att vara så
många dagar.
Sedan de viftat med pennor och Charlieteckningar
på torget kommer allt att återgå till "ordningen".
Imorgon kommer gammelpressen åter att trippa lät
känner sig "kränkt".
***
10 sanningar som borde vara självklara för journalister.
Tänk på dem nästa gång du beskylls för att vara "islamofob"...
***
alla dessa tillfälliga "vänner av yttrandefrihet".
Politiker och journalister använder terrordåden i Paris för att ventilera sin okunskap om islam.
Terrorangreppet i Paris bevisar än en gång att vi är i krig med islam. Inte med ”islamister”, ”våldsamma islamister” eller ”islamistiska fundamentalister”, som vi hörde hela dagen på diverse tv-kanaler i går.
Vi är i krig med islam.
Det är inte ett krig vi har önskat oss, utan ett krig som tvingats på oss. För 1 400 år sedan förklarade en krigsherre och massmördare någonstans i Arabien krig mot envar som inte ville böja sig för hans rasande vanvett. Gör vi inte det ska vi dö. Det är kärnan i
Underkastelsen – som på arabiska heter
Islam.
***
Hur många svenska journalister har de senaste dagarna
påmint läsarna om när Munir Awad, svärson till ordföranden
redaktion i Köpenhamn, exakt efter samma modell som
i Paris ? (Nåja, inte riktigt, han tänkte binda dem
och halalslakta. Mera Kalifatmodellen...)
Där fanns en terroristkoppling som sträckte sig
långt in i kretsar kring Muslimska Brödraskapets
moské på Medborgarplatsen, d v s helt "muslimsk
mainstream", och inte härrörde från någon "extrem
uddagrupp"...